.. Stina och Pedro ögonlysta utan anmärkning! Nu inväntar vi bara att Stina ska börja löpa. Vilket vi inte riktigt vet när det ska bli. December / januari nån gång tror vi att det ska sätta igång. Sen hoppas vi ju självklart på att de ska tycka om varandra
. Vilket vi inte är direkt oroliga över, då Stina är mycket villig till att träffa pojkar. Henne får man hålla under sträng uppsikt när hon löper.
/ Sofia
Vi fick ett trevligt mail från Finas matte, som skriver och berättar om hur duktig Fina är när höstlöven skall krattas bort. Lägger sig snällt på lövhögen för att hindra löven från att blåsa bort. Vilken duktig liten tös! 
 |
Fina på sin lövhög.  |
 |
| King Edward's Fina Flugsvamp |
Tack för bilderna och för alla underbara små hälsningar ni skickar till oss. Det värmer så att få läsa om hur bra ni trivs med Fina, och att hon har det så underbart hos er! 
/Sofia
Blev hembjudna till Hector, av hans matte Yvonne, på en liten fika idag. Gunilla fick följa med och började genast leka med Hector. Oj, va roligt de hade! De sprang fram och tillbaka på tomten medan vi stod och tittade på gapskrattandes. Vid ett tillfälle stannade Hector upp mitt i leken, för att nosa på en intressant fläck på gräsmattan. Gunilla försökte göra allt hon kunde för att få hans uppmärksamhet. Hon sprang fram till honom flera gånger, för att sedan rusa iväg i ett försök att få med honom. Tillslut vann leklusten hos Hector och han jagade efter Gunilla. Men det krävdes verkligen flera försök från Gunillas sida.
 |
| Hemliga Hector. |
 |
| "Kom igen nu då, Hector!" |
 |
| Det var svårt att hänga med med kameran. Men här är iaf en bild på Hector i farten. |
Tack Yvonne för en trevlig eftermiddag! Vi ses snart igen.
/Sofia
Idag begav vi oss ut med bilen en bit utanför Alingsås, för att släppa hundarna på ett ställe, där mamma brukade vara mycket under de åren hon hade sina gamla hundar. Hundarna var givetvis med på idén och röjde som tokar i skogen. Främst Olga och Gunilla som verkar ha hur mycket energi som helst när det gäller att springa. Det är bara gasen i botten som gäller. De följde efter varandra och hittade många trevliga pölar att springa i. Thea och Stina sprang givetvis också, men på ett lite mer sansat sätt.
En riktigt härlig hösteftermiddag i skogen med våra älskade hundar! Här i bilder:
 |
| Gasen-i-botten-Olga. |
 |
| Godis utdelning. |
 |
| Stina vilar ut efter att ha jagat efter sin dotter. |
 |
| "Puss på dig, Gunilla!" |
 |
| En riktigt trevlig höstdag tillsammans med våra underbara hundar! |
| /Sofia |
Här kommer några bilder från dagens utflykt till en av sjöarna som finns utanför Alingsås.
 |
| Gunilla och Björne. |
 |
| Här står Stina med halvtappad svans. Mycket förståeligt då det sekunden tidigare.... |
 |
... kom en Björn dundrandes från ingenstans.  |
 |
| Björne-Bus. |
 |
Min alldeles egna underbara Stina  |
/Sofia
Idag åkte vi till Libban och Lasse, Stinas uppfödare, i Mollaryd. Jättetrevligt att få träffa dem igen och att få se några av deras hundar. Med oss hade vi Stina, Olga och Björne. Libban bjöd på smarriga våfflor med grädde och jordgubbar till oss tvåbeningar och de tre fyrbeningarna. Stina visade sitt rätta jag genom att försöka roffa åt sig alla våfflorna.. Snacka om att hon lyckades skämma ut sin matte. Hon är inte lite glupsk den där Stina. 
Vi fick träffa deras yngsta familjemedlem, Snickarn, som är hur söt som helst. En riktig snygging dessutom. Det tyckte Olga med, som försökte dra igång honom med diverse lekinviter. Sen var det Stinas kullbror, Tomas, tur att visa upp sig. Han tyckte det var lite onödigt, ville nog hellre gå och sova nånstans. Men roligt att få se honom. Vi hann även träffa Solveig (mamma till Stina) och Sture (Olgas pappa).
Tack Libban och Lasse för en trevlig stund hemma hos Er!
 |
| En trött Tomas. |
/Sofia
Äntligen skulle vi få träffa Arne och Fiffi igen! Arne har vi träffat flera gånger efter hans flytt och vi har även passat honom när hans familj åkt utomlands. Fiffi skulle däremot bli första gången vi såg sedan hon flyttade i vintras. Oj, va spända vi var på hur hon skulle se ut, och framförallt - skulle hon känna igen oss?? Hon var ju trots allt ca 3 månader när hon flyttade "hemifrån". Hade inte så där jätte höga förväntningar på att hon nu skulle göra det... Men man vet ju aldrig.
Arne och Fiffi bor i Älvängen, inte alltför långt ifrån Alingsås. Ändå så har ett besök dröjt såpass länge. Det var på tiden att vi begav oss iväg för ett litet besök.
När vi var framme möttes vi av två glada Keesar. Arne kände igen oss med en gång och började genast prata högt och tydligt med oss. Det är väl en sak han har ärvt av sin mamma Ammie, som kunde diskutera saker med oss väldigt ofta och gärna. För Fiffi tog det ett tag innan hon fattade vilka det var som stigit innanför tröskeln. När tioöringen väl trillade ner blev hon full i bus och skulle hoppa och pussas, främst på mig, vilket inte är så konstigt med tanke på att det var jag som tog hand om valparna sedan tidig ålder. Men mamma och Linda, som också var med, fick sig en och en annan puss med. Fiffi var minstingen i kullen med en födelsevikt på 134 gram. Detta kunde man inte längre se några spår efter, då hon var minst lika hög som både Gunilla och Thea. Riktigt roligt att se hur hon hade vuxit till sig!
Efter en stunds tjat och prat inomhus begav vi oss ut på en åker för att släppa hundarna, så att de också skulle få chansen att umgås riktigt ordentligt. Med oss hade vi bara Keesarna denna gången, som snabbt bekantade sig med Arne och Fiffi. Särskilt de två yngsta damerna fann varandra och började leka så fort vi släppte dem. Thea och Arne gick däremot tillsammans i sakta mak och nosade lite omkring sig.
Kameran hade vi givetvis tagit med, så det blev en hel del bilder.. Närmare bestämt 162 stycken. Dock blev de flesta inte så där jättebra, då vädret inte var det bästa och hundarna stod inte still under särskilt lång stund. Här är iaf några av dem:
 |
| Keesar på grönbete. |
 |
| Gunilla och Fiffi i busartagen. |
 |
| Kees-krock. |
 |
| Kung Arne. |
 |
| Fiffi Fingersvamp. |
Trots dåligt väder begav vi oss ut till klubben idag för att träna lite och träffa andra hundar och deras ägare. Man måste ju också träna i dåligt väder, även om det nu tar emot lite Där ute träffade vi vår lilla ponke Harry som precis har börjat på grundkurs med matte Therese. Vi hann inte prata så mycket för de skulle precis bege sig ut på planen med resten av kursdeltagarna. Harry hann iaf hälsa på Stina och Olga som mötte honom med viftande svansar. Han hade svårt att slita sig från tjejerna 
, men efter lockande från matte följde han glatt med.
Lydnadsträningen med Stina gick jätte bra idag! Hon är så duktig min lilla prinsessa! 
Hon gjorde bland annat ett näst intill perfekt ställande under gång och jag tror att apporteringen kommer lossna snart. Längtar efter att börja tävla med henne! Men vi har ju förståss en lång bit kvar fortfarande..
Efter en stund anlände även Katarina och Sandra. De hade med sig tre av sina Keesar; Zelda, Lotten och lilla bebisen Dana. Kan väl inte direkt påstå att vi la ner så där jätte mycket tid på att träna utan stod mest och tjatade. Vi får kalla det passivitetsträning Stina tyckte dock att det var alldeles för tråkigt att stå rätt upp o ner helt stilla när det finns så mycket man kan göra för att få godis. Hennes favorithinder på agilityplanen är balanshindrena, för på dem ska man "trampa" på kontaktfälten vilket är jätteroligt! Eftersom hon var lös sprang hon fram till balansbommen själv flera gånger och ställde sig där med blicken vänd mot mig. Precis som att hon beordrade mig att komma dit och ge henne godis när hon utförde sitt favorittrick. Lilla sötnosen! Jag kan knappt motstå henne när hon har den där busiga och glada blicken som glittrar så underbart. Det är så roligt att se henne vilja träna så mycket och gärna. 
Sedan var det dock dags för ett litet byte, Keesarna som hade fått vänta i bilen fick nu istället komma ut på planen, vilket minst sagt uppskattades.. De blir alldeles exalterade när de vet vad som väntar. Därför fick de denna dagen mest stå still och inte göra så mycket, för att lära sig att man ska kunna slappna av och "bara vara" även ute på klubben. Lite fick de förståss göra efter att de lugnat ner sig. Som en belöning. Thea fick göra lite slalom och vi gjorde några fotövningar, men inte så mycket mer. Gunilla lärde sig att springa genom tunneln. Först förstod hon inte alls vad det var hon skulle göra. Hon försökte allt - utom att springa igenom den. Hon hoppade på den hon försökte hoppa över den, putta på den. Till slut, när mamma hade hållt henne och gjort allt för att hon skulle få syn på mig som satt i andra änden av tunneln och lockade på henne, så fick hon äntligen syn på mig och sprang lätt som en plätt igenom.
Dagen slutade med en liten fika inne i klubbstugan. Där satt vi och tjatade ett tag, men sedan var det dock dags att åka hem igen, med fyra trötta, blöta och nöjda hundar
/ Sofia
Stina har fått sig ett bad idag också. Hon blev så fin, så fin! Det är mycket roligare att hålla på med pälsvården på henne nu, för pälsen växer inte riktigt lika långsamt som förut. När jag tittar på gamla kort, tagna 1½ - 2 år sedan, kan jag inte riktigt förstå att hon faktiskt hade sååå lite päls och ändå vann hon både sitt första och andra cert när hon såg ut så 
Tur att pälsen iaf gick ner till golvet när hon tog sitt championat..
Nu kommer väl dock pälsen slitas rätt så rejält igen till våren, om hon får några valpar det vill säga.. Men då får vi sysselsätta oss med andra saker istället. Borde egentligen ta tag i lydnaden nu och eventuellt starta i klass 1 nån gång nästa år. Det har gått så mycket framåt det senaste året med lydnadsdelen, vi har förvisso mycket att finslipa på och apporteringen fungerar inte som den ska om jag ska uttrycka mig snällt . Hon har fattat att det är något hon ska göra med munnen när jag tar fram apportbocken, och hon har faktiskt tagit den några gånger, fast då har hon varit på väldigt busigt humör och mest gjort attackerat den under lek. Men jag vet att hon kan om hon bara får lust till att ta den! Det SKA gå! Bara hennes matte får tummen ur och tränar lite flitigare med henne! 
Imorgon är det "måndagsträning" ute på Alingsås brukshundklubb, om vi har tid och ork ska vi bege oss iväg för att träna lite!
/ Sofia
Efter att ha haft Helga på besök i en vecka, fick hon återvända till sin familj idag. Det har verkligen varit roligt att få låna henne! Hon är en otroligt trevlig hund och vi kan fortfarande känna igen henne från valptiden - en go och glad liten tjej som älskar alla! Särskilt barn. Det märks så tydligt att hon har en lillmatte som älskar henne väldigt mycket och som är hennes bästa vän och lekkompis. Så fort hon får syn på ett barn i samma storlek som hennes älskade matte så blir hon jätte glad.
Vi får tacka Helgas familj för att vi har fått låna henne under den här tiden! Det har varit hur kul som helst!
/ Sofia
Så var det dags att åka till Västra Kennelklubbens årliga valputställning. I år hade de även med veteranklass, så vi passade på att anmäla vår lilla Thea när vi ändå skulle dit med Helga. Dagen blev väl inte så där jätte lyckad resultatmässigt men vädret var okej, bortsett från att det blåste i princip storm! Har aldrig varit på utställning förut där man inte ens vågar lämna tältet trots att det sitter fast på alla möjliga sätt, utan att behöva oroa sig för att det ska blåsa i väg..
Först ut att visa upp sig för domaren var Thea. Oj, så duktig hon var idag! Hon stod som en liten stjärna! Alltid annars så brukar hon ställa upp sig rätt så underligt med bakbenen åt alla möjliga håll och dessutom sjunka ihop väldigt mycket. Det har aldrig gått att rätta till detta tidigare... Men nu hade vi verkligen hårdtränat innan (nåja..), vilket gett resultat! Dessutom så uppskattar hon vistelsen i ringen på ett annat och mycket gladare sätt nu. Domaren tyckte Thea var väldigt fin och kort och kompakt i kroppen, men hon kunde inte ge henne HP på grund av att hon börjar visa för många ålderstecken.. Jaja, det var bara till att tacka för oss och lämna ringen. Det roliga (eller hur man nu ska se det) är att Thea aldrig fått en så fin kritik som hon fick denna gången. Tråkigt att det inte gick bättre nu när hon uppförde sig så duktigt.. Men jag tror Thea var lika glad ändå.
Efter ett tag var det dags att börja göra i ordning Helga. Ingen idé att lägga ner för stor kraft på mittbenan denna gången.. Blåsten avtog inte precis utan snarare tvärt om. Ringen som Lhasorna skulle gå i låg längre bort, så vi begav oss dit i god tid för att inte vara för uppstressade. Nära ringen hade Helgas halvbror Iggy ett eget tält tillsammans med sin familj. Där stod vi och tjatade och Helga var så glad, så glad! Rätt som det var så var det dags för mig och Helga att inta ringen. Helga märkte direkt att det var nåt på gång så fort hon satte sin tass innanför ringsnöret. Men hon gick den här gången! Tyvärr med tappad svans, men med en helt annan attityd än sist. På bordet var hon hur duktig som helst och domaren fick klämma och känna hur mycket han ville. Han hade inget negativt att säga om Helga förutom den tappade svansen, så hon fick inget HP nu heller. En Lhasa som inte har upp svansen ska inte heller ha något HP, så vi var nöjda och överens med domaren. Framförallt glada över hur hon betedde sig under hela utställningen. Det var ju bara när hon var inne i ringen som hon inte hade upp svansen. Hennes halvbrorsa (Nuba Kyi Iggy Pop) visade däremot hur man ska bete sig! Han är en riktig liten show-hund! Naturligtvis blev han BIR-junior! Jätte stort GRATTIS!
Senare på dagen fick vi träffa våra två små gossar: Dennis och Harry. De hade tagit med sig sina matte och husse för att besöka utställningen och träffa sina systrar Olga (Dennis kullsyster) och Helga (Harrys kullsyster). Båda två är väldigt snyggt friserade! Så snyggt att Olga nog blev lite kär i sin systerson Harry. Oj så hon fjäskade för honom! Stackars Dennis lyckades hon skrämma upp lite när hon helt plötsligt bestämde sig för att de två minsann skulle leka! Dennis blev lite smått överraskad där han stod och nosade i sin egna lilla värld. Han kan ju inte hjälpa att han har en så tokig syster.
Strax därpå åkte vi hemåt igen, dock några tältpinnar fattigare (de gick inte att dra upp då marken var STENHÅRD!) och utan några toppresultat. Men nöjda och glada ändå! Vår chaufför Anita tog däremot hem både BIR-valp (4-6 månader) med sin lilla Ture och BIR-junior med Vanja, bägge yorkshireterriers! Grattis Anita! Vi stannade dock inte kvar till finalerna då det är alldeles för krävande för så unga hundar. I finalerna har nämligen åldersgrupperna BIS var för sig, de tar alltså inte ut gruppvinnare ur de olika åldersgrupperna först utan slår ihop alla BIR vinnande valpar 4-6 månader för att kora BIS vinnarna och likadant för valpar 6-9 mån och juniorner. Vilket tar oerhört lång tid och är därmed väldigt mycket att begära av till exempelvis en 4 månaders valp. Kan tänka mig att det inte är särskilt lätt för domarna att plocka ur sina vinnare när de har så många hundar att gå igenom.. Visst går det bra att göra så på mindre utställningar där anmälningssiffrorna inte är så höga, men som det var i år på västkustvalpen med över 400 anmälda hundar så blir det lite väl många valpar på en gång i samma ring.. Jaja, nu ska jag sluta klaga! I övrigt så är västkustvalpen en mycket trevlig utställning!
Väl hemma somnade Helga, Olga och Thea som stenar! Inte så konstigt.. Det blev en ganska lång dag med, som sagt, stormvindar som riktigt sög orken ur en. Nu dröjer det ett tag innan vi beger oss i väg på såna här utflykter!
King Edward's Hårige Harry
King Edward's Dennis Dörrvakt
/ Sofia
