En livs levande golvmopp!

Sitter i Floda hemma hos Ulfs föräldrar och inväntar det nya året. Med mig har jag dessutom två stycken busfrön - Inga och Inge. Stina fick däremot stanna hemma hos mamma, vilket nog uppskattades av den håriga damen som älskar att bo där (Stina alltså..).

I morse, innan jag och Ulf begav oss med tåget till Floda, var jag tvungen att torka en kisspöl i köket som "någon" hade gjort. Alla som känner "någon" vet vem denne är... En blondin, mer känd som Inga från Sverige.
Jag hällde lite rengöringsmedel på kissfläcken (närmare bestämt Jif, för alla er nyfikna), och gick för att hämta spann och mopp. När jag kom tillbaka hade Inge tagit på sig uppgiften att städa undan efter syrran.. Han hade gnuggat sin lilla kropp i rengöringsmedlet, och som tur var fanns det inget kiss på just den fläcken han hade valt ut. Vet inte om han hade fortsatt vidare med sin lilla sysselsättning om jag inte hade kommit på honom. Söt var han i alla fall, min lilla golvmopp.

Detta var dock ingen chockerande händelse. Inge verkar nämligen vara en liten pojk som intresserar sig väldigt för parfymer och andra starka dofter. Han brukar försöka krypa in i Ulfs armhåla när Ulf är nyduschad och har tagit på deodorant. Inge uppför sig likadant varje gång! Hoppar upp i knät och gnuggar kroppen i den väldoftande armhålan. Knäppare hund får man leta efter...

Nu är det knappt en timme kvar till tolvslaget och det nya året! Hoppas att alla får ett gott avslut på det gamla och påbörjar det nya minst lika bra!

Gott Nytt År!

Dan efter doppardan

Då har även detta årets julafton passerat. Jag tillbringade den tillsammans med mamma och farfar hemma hos min storasyster Linda med familj. En riktigt god jul blev det med traditionell julmat, förväntansfulla barn och en hög med julklappar under granen. Det enda som avvek i år var att Tomten inte hade tid att titta förbi. Hans nissar hade nämligen fått svininfluensa. Det var i alla fall vad som stod i brevet Lindas barn hade fått dagarna innan julafton. ;)

Nu sitter jag hemma hos mamma, där jag nu bott de senaste nätterna, och pillar med hennes dator som hon fick i julklapp av oss.
Tänkte lägga in julkortet jag inte hann maila till alla innan jul.. Julafton smög sig fram ovanligt snabbt i år känns det som.. Här är iaf julkortet:

En fortsatt God Jul och ett riktigt Gott Nytt År önskar vi på
King Edward's Kennel!

Dan före dan, före dan, före doppardan..

Vilket underbart väder det har varit de senaste dagarna! Vit underbar snö, och kyla som gör att hundarna varken blir blöta eller får mängder med snöbollar i pälsen. Helt enkelt perfekt!

I slutet av förra veckan gick jag ut med keesarna för att fota lite i det fina vädret. Den som fastnade bäst på bild var såklart herr Björn som poserar så villigt. Han gör vad som helst för en bit godis. Thea är likadan, men den här dagen fick hon gå in och värma sig efter en stund ute i kylan. Inte för att jag tror att hon frös särskilt mkt egentligen.. Men man blir extra rädd om hennes leder när det smäller till och temperaturen sjunker så hastigt.

Här är några bilder från dagen:

 En söt och burrig Bragd-Björn.

 

 

 Björne i full galopp!

 

 Flygande Björn

 

 Gunilla var inte lika lätt att ta porträttbilder på..

 

 ...hon stod liksom inte still någon endaste liten sekund.

 Gunilla piggelin.

I helgen åkte jag och två av Lhasorna till Göteborg och hängde hemma hos Ulf, vilket särskilt Inga tyckte var riktigt spännande. Coolare hund får man leta efter! Tar tåg- och spårvagnsresor med ro, och man skulle kunna tro att hon är en riktig liten stadshund. Inge klarar också av det utan några större bekymmer. Men han tycker tåget är lite onödigt. Dock går han på och av alldeles själv och hela resan går lugnt till. Duktiga små sötnosar!

Ena dagen vi gick ut fick kameran följa med, och Ulf knäppte flera riktigt bra bilder på mig och hundarna:

Utsikt över stan från Ramberget.

Snart är det julafton, och för min del är i princip alla julklappar ordnade. Det ska bara kompletteras lite, och som vanligt kommer man väl springa på stan dan före doppardan och panikleta efter de sista klapparna. Men det hör väl till.

Förresten hittade jag precis PM för MyDog. Bara 14 Keesar anmälda på torsdagen och 15 på fredagen. Lhasorna var inte så många de heller; 18 och 19 tror jag.. Man får väl se hur många av dagarna man spenderar på mässan.

En BIS-1:a på besök

Igår fick man väldigt fint besök, i form av en Inez. Jag badade och fönade henne, medan hennes husse åkte och tittade på handboll. Det dröjde inte länge innan han kunde plocka upp henne igen, för på den lilla kroppen fanns det inte en tova att reda ut! Så välskött och fin. Sen hjälper det även till att hon har fått mamma Stinas härliga pälskvalité.

Inez hann även med att leka och busa lite med Inga och Inge. Fotad blev hon också, och här kommer några av bilderna:

Syskonbus mellan Inga och Inez.

Inez fick ett "ryck".

Inez ska klippas snart, så att man får se hennes söta ögon. Hennes syster Inga skulle dock behöva träffa herr badkar och fru borste...

"Puss på dig brorsan!"

Fullt upp

Usch vad tråkigt mina hundar förmodligen haft idag.. Deras matte har nämligen varit upptagen med att plugga inför höstens sista prov. Plugg, plugg, plugg... Nästa vecka är sista skoldagen för mig, och jag får äntligen pusta ut en stund. Dock sätter julstressen in istället, då det ska inhandlas julklappar och stökas här hemma med lägenheten. I år verkar julkänslan infinna sig lite bättre i alla fall. Själva julafton ska tillbringas hemma hos min storasyster med hennes man och deras två barn. Mamma ska också vara med såklart.

Imorgon blir det som sagt prov för min del, men fram till kvällen blir det lite roligare sysselsättning - Inez kommer hit för att badas och göras i ordning. Hon ska klippas på fredag, och måste då vara ren och fin. Ska försöka ta kort på henne, men eftersom hon kommer hit på kvällen blir det inomhusbilder och vi får väl se hur bra de blir...

Just nu busar Inge och Inga i mattes säng, och Stina ligger vid mina fötter och fiser. Antagligen för att hon fick en överbliven pannkaka på sin middag förut. Sötnosen är inte sådär förnäm och fin i kanten som många kan tro. Hon rapar till exempel alltid efter maten, och då menar jag inga små saker.. Det bubblar upp stora rejäla rapar ur den lilla håriga kroppen. Mattes söta, fisiga, rapmonster!

Trött Stina

Tillbaka till verkligheten

Förra veckan avslutades som den började - med mulna, blöta och gråa dagar. Tur att jag hann få det fina frostiga vädret på bild, så snabbt som det gick förbi!

Helgen som gick fylldes dock med långpromenader och mysig adventsfika. Jag och Ulf tog i lördags med Gunilla runt sjön, och sedan en sväng in till stan. En promenad på tre timmar kanske.. Den något energiska Gunilla var dock lika pigg när vi sedan lämnade över henne till mamma. Jag fattar inte hur hon orkar.. Jag var i vilket fall som helst helt slut, och somnade senare på kvällen i soffan framför TV:n.

Snart ska man väl lägga huvudet på huvudkudden och inta nattposition. Men först några (något suddiga visserligen, men det struntar vi i just nu) bilder på Apsos i en aning gråare väder:

 Stina sätter fart efter sina två små barn.

En hårig krock.

En enda lång Lhasa??

En sådan där torsdag

Vet inte riktigt vad jag ska säga om dagen som gått.. Begav mig upp till mamma mitt på dagen, och blev sedan kvar där enda till kvällen. Hann med både det ena och det andra vid mitt besök. Anmälde bland annat till utställning, och gick sedan till vårdcentralen och vaccinerade mig, med sällskap av mamma. Där möttes vi av Linda (som också blev stucken i armen) och hennes två barn. Efter det åkte Linda och jag till ICA för att inhandla hundmat. Råkade även snubbla på diverse kakor och bullar, som snabbt försvann efter att vi landat hemma hos mamma igen. Två fikasugna ungar väntade nämligen där.

Jag hann även förbarma mig över Thea och Gunilla, och tog med dem på en liten kort promenad. Mamma har nämligen ramlat, och förmodligen brutit en eller två tår på ena foten, och kan därför inte gå särskilt långa sträckor åt gången. De som känner våran lilla Nilla vet att hon har ganska mycket energi i sin håriga lilla kropp, och behöver därför få utlopp för detta lite då och då.
Thea uppskattade också att få röra på sig såklart, men på ett lite mer sansat sätt. Hon hittade dock, till sin stora lycka, en isfläck som hon genast började åla omkring på. Detta är fullkomligt normalt när man är en Thea. Det är helt enkelt sånt man gör med isfläckar. Åla, och samtidigt skälla av iskall lycka! Det har hon gjort varje isig vinter i hela sitt liv. Om isfläcken dessutom befinner sig i en slänt eller backe, kan man ta sats och åka med huvudet före, på sidan eller allra helst på rygg, nerför backen så fort som möjligt! Självklart skällandes av lycka även då.

Efter promenaden blev det kloklippning på de båda Keesarna, och Gunilla tömde sina analsäckar mitt i som vanligt.. Så nu luktar hon mumma... Eller inte... Tur att man bara kunde gå därifrån, och bege sig hemåt igen, för att lämna mamma med lukten.

Nu sitter jag, uppenbarligen, framför datorn alldeles för sent igen. Går igenom några bilder jag tog på Stina innan jag pinnade upp till mamma. Ville tagit "sussabilder" (hennes favorittrick är "sussa", vilket betyder att hon ska lägga sig ner med hakan i backen) på Stina igår när det var så fint väder, men hon vägrade totalt att ens lyssna på mina kommandon. Så det blev nya, mer lyckade försök idag istället:

Mattes älskling!

Sned bakgrund.. Men vad gör det när man har världens sötaste tryne på bild?

Frostigt värre!

Äntligen har vi fått smaka lite på vintern här i Alingsås! Oj, vad glada och pigga hundarna blev när de upptäckte all frost som täckte i princip allt utomhus. Så otroligt vackert att kameran fick följa med på promenaden, och det blev en hel del bilder. Här kommer några:

En av mina söta lortgrisar - Inge.

Inga och Inge har "burrat" ner sina söta små huvuden i grästuvorna.

Björne är en riktig liten linslus, han kallade på uppmärksamhet hela tiden. Förmodligen för att han visste vad jag hade i jackfickan.

Jag har inte så många bra bilder på Björne från dagen.. De flesta är suddiga p.g.a. att den Burriga Björnen slänger bak huvudet och skäller stup i kvarten. Men han är söt ändå.

Inge och Stina i snabb galopp fram till mattes godisficka.

Inge kan flyga!

En något suddig bild, men jag var tvungen att ta med den. Tycker de är så söta när de springer så tätt ihop. Mor och son. Lika, men ändå så olika.

Lilla Inga var inte stilla många sekunder, hon hade något projekt på gång hela tiden! Mattes busfrö!

Skruttan.

Man riktigt ser hur mycket hon tar i med hela kroppen när hon susar förbi.

Inga får avsluta detta inlägget med ett sött skutt.

Ny layout på bloggen!

Då var det dags att förnya sig lite och ge bloggen ett nytt utseende, och snart blir det stora förändringar på hela hemsidan! Tack vare min snälla pojkvän har mina tankar och idéer blivit genomförda! Tack Ulf! Nu ska bara lite smådetaljer fixas innan den nya hemsidan dyker upp.

Lämna gärna lite feedback.

Mycket har hänt sedan jag skrev sist, och det blir svårt att skriva in allt här i bloggen. Istället får jag skärpa till mig och börja skriva mer regelbundet. Ska väl inte lova för mycket dock... Jag känner mig själv allt för väl.

I lördags var jag och mamma hemma hos Katarina och hennes Keesar. Vi fotade och tjötade en massa, och våra keesar var givetvis med och umgicks också. Lhasorna var däremot hemma och sov sin skönhetssömn. Lugnast så tror jag. För tillsammans med Katarinas hundar hade vi nio keesar att hålla koll på, och oj vilken fart det blev på vissa av dem . Björne fick till exempel en ny beundrare vid namn Zelda. Hon bestämde sig för att bli kär i den gamla Burriga Bragd-Björnen. De var verkligen söta tillsammans!

Bild på söta Thea som redan blivit hela 11 år (klicka för att se större):

Här kommer nya bilder på Inge, som hans "farmor" tog på honom när vi var uppe och hälsade på:

/ Sofia

Roliga resultat från "Västkustvalpen 2009"

I helgen var vi på utställning. Västra kennelklubben anordnade sin årliga inofficiella valp- och veteranutställning på Göteborg Galopp i Säve, Hisingen.
Klasserna man kan anmäla i är följande: valpar 4-6 mån och 6-9 mån, juniorer 9-15 mån och även veteraner från åtta år och upp. I varje klass utses BIR och BIM, som sedan tävlar vidare i finalerna för respektive ålder. Vinnarna i varje final tävlar sedan om Västkustvalpens vackrast valp, junior eller veteran.

Vi hade anmält Inga, Inge och Björne, och det skulle bli första gången som vi visade en egenuppfödd hund i veteranklass.

Det var fem Keesar anmälda, fyra valpar och en veteran - Björne. Åtta Lhasor anmälda, 5 valpar och tre juniorer. Björne var först ut och skulle ställas för domare Anki Skrucha. Hon föll ganska rejält för Björne tror jag. För när han var färdigbedömd talade hon högt och tydligt om för publiken vilken fin och välbevarad veteran detta var. Snacka om att man blev stolt.
Sedan blev det till att springa till Lhasornas ring för att ställa Inge och Inga för domare Richard Andersson. Det var väldigt nära att det krockade.. Inge var först in, och tillsammans med Xsanda Don't Stop skulle de tävla om bästa juniorhane. Inge fick ställa sig som nr. 2 och fick HP. Inga blev sedan bästa juniortik med HP. In i tävlan om BIR och BIM. Inga blev BIR och vi hade då två hundar som skulle in i finalerna.

Björne var lika taggad som vanligt när han är inne i ringen.

Det var nog ett tjugotal veteraner inne för att tävla om BIS:et, och domare var Lisa Molin.

Björne blev slutligen placerad som BIS 2, och gissa om vi var glada!!

Inge blev slagen av Xsanda Don't Stop

Inga visade framtassarna genom att vinna BIR. I finalerna hade hon däremot tröttnat och fick nöja sig med att gå in och sedan ut direkt. Men matte var lika nöjd och stolt ändå!

/ Sofia