Besök hos Libban och Lasse

Idag åkte vi till Libban och Lasse, Stinas uppfödare, i Mollaryd. Jättetrevligt att få träffa dem igen och att få se några av deras hundar. Med oss hade vi Stina, Olga och Björne. Libban bjöd på smarriga våfflor med grädde och jordgubbar till oss tvåbeningar och de tre fyrbeningarna. Stina visade sitt rätta jag genom att försöka roffa åt sig alla våfflorna.. Snacka om att hon lyckades skämma ut sin matte. Hon är inte lite glupsk den där Stina.
Vi fick träffa deras yngsta familjemedlem, Snickarn, som är hur söt som helst. En riktig snygging dessutom. Det tyckte Olga med, som försökte dra igång honom med diverse lekinviter. Sen var det Stinas kullbror, Tomas, tur att visa upp sig. Han tyckte det var lite onödigt, ville nog hellre gå och sova nånstans. Men roligt att få se honom. Vi hann även träffa Solveig (mamma till Stina) och Sture (Olgas pappa).

Tack Libban och Lasse för en trevlig stund hemma hos Er!

En trött Tomas.

/Sofia

Besök hos Arne och Fiffi

Äntligen skulle vi få träffa Arne och Fiffi igen! Arne har vi träffat flera gånger efter hans flytt och vi har även passat honom när hans familj åkt utomlands. Fiffi skulle däremot bli första gången vi såg sedan hon flyttade i vintras. Oj, va spända vi var på hur hon skulle se ut, och framförallt - skulle hon känna igen oss?? Hon var ju trots allt ca 3 månader när hon flyttade "hemifrån". Hade inte så där jätte höga förväntningar på att hon nu skulle göra det... Men man vet ju aldrig.
Arne och Fiffi bor i Älvängen, inte alltför långt ifrån Alingsås. Ändå så har ett besök dröjt såpass länge. Det var på tiden att vi begav oss iväg för ett litet besök.
När vi var framme möttes vi av två glada Keesar. Arne kände igen oss med en gång och började genast prata högt och tydligt med oss. Det är väl en sak han har ärvt av sin mamma Ammie, som kunde diskutera saker med oss väldigt ofta och gärna. För Fiffi tog det ett tag innan hon fattade vilka det var som stigit innanför tröskeln. När tioöringen väl trillade ner blev hon full i bus och skulle hoppa och pussas, främst på mig, vilket inte är så konstigt med tanke på att det var jag som tog hand om valparna sedan tidig ålder. Men mamma och Linda, som också var med, fick sig en och en annan puss med. Fiffi var minstingen i kullen med en födelsevikt på 134 gram. Detta kunde man inte längre se några spår efter, då hon var minst lika hög som både Gunilla och Thea. Riktigt roligt att se hur hon hade vuxit till sig!
Efter en stunds tjat och prat inomhus begav vi oss ut på en åker för att släppa hundarna, så att de också skulle få chansen att umgås riktigt ordentligt. Med oss hade vi bara Keesarna denna gången, som snabbt bekantade sig med Arne och Fiffi. Särskilt de två yngsta damerna fann varandra och började leka så fort vi släppte dem. Thea och Arne gick däremot tillsammans i sakta mak och nosade lite omkring sig.
Kameran hade vi givetvis tagit med, så det blev en hel del bilder.. Närmare bestämt 162 stycken. Dock blev de flesta inte så där jättebra, då vädret inte var det bästa och hundarna stod inte still under särskilt lång stund. Här är iaf några av dem:

Keesar på grönbete.

Gunilla och Fiffi i busartagen.

Kees-krock.

Kung Arne.

Fiffi Fingersvamp.

/Sofia

Måndagsträning

Trots dåligt väder begav vi oss ut till klubben idag för att träna lite och träffa andra hundar och deras ägare. Man måste ju också träna i dåligt väder, även om det nu tar emot lite Där ute träffade vi vår lilla ponke Harry som precis har börjat på grundkurs med matte Therese. Vi hann inte prata så mycket för de skulle precis bege sig ut på planen med resten av kursdeltagarna. Harry hann iaf hälsa på Stina och Olga som mötte honom med viftande svansar. Han hade svårt att slita sig från tjejerna , men efter lockande från matte följde han glatt med.
Lydnadsträningen med Stina gick jätte bra idag! Hon är så duktig min lilla prinsessa! Hon gjorde bland annat ett näst intill perfekt ställande under gång och jag tror att apporteringen kommer lossna snart. Längtar efter att börja tävla med henne! Men vi har ju förståss en lång bit kvar fortfarande..
Efter en stund anlände även Katarina och Sandra. De hade med sig tre av sina Keesar; Zelda, Lotten och lilla bebisen Dana. Kan väl inte direkt påstå att vi la ner så där jätte mycket tid på att träna utan stod mest och tjatade. Vi får kalla det passivitetsträning Stina tyckte dock att det var alldeles för tråkigt att stå rätt upp o ner helt stilla när det finns så mycket man kan göra för att få godis. Hennes favorithinder på agilityplanen är balanshindrena, för på dem ska man "trampa" på kontaktfälten vilket är jätteroligt! Eftersom hon var lös sprang hon fram till balansbommen själv flera gånger och ställde sig där med blicken vänd mot mig. Precis som att hon beordrade mig att komma dit och ge henne godis när hon utförde sitt favorittrick. Lilla sötnosen! Jag kan knappt motstå henne när hon har den där busiga och glada blicken som glittrar så underbart. Det är så roligt att se henne vilja träna så mycket och gärna.
Sedan var det dock dags för ett litet byte, Keesarna som hade fått vänta i bilen fick nu istället komma ut på planen, vilket minst sagt uppskattades.. De blir alldeles exalterade när de vet vad som väntar. Därför fick de denna dagen mest stå still och inte göra så mycket, för att lära sig att man ska kunna slappna av och "bara vara" även ute på klubben. Lite fick de förståss göra efter att de lugnat ner sig. Som en belöning. Thea fick göra lite slalom och vi gjorde några fotövningar, men inte så mycket mer. Gunilla lärde sig att springa genom tunneln. Först förstod hon inte alls vad det var hon skulle göra. Hon försökte allt - utom att springa igenom den. Hon hoppade på den hon försökte hoppa över den, putta på den. Till slut, när mamma hade hållt henne och gjort allt för att hon skulle få syn på mig som satt i andra änden av tunneln och lockade på henne, så fick hon äntligen syn på mig och sprang lätt som en plätt igenom.

Dagen slutade med en liten fika inne i klubbstugan. Där satt vi och tjatade ett tag, men sedan var det dock dags att åka hem igen, med fyra trötta, blöta och nöjda hundar

/ Sofia

Hundbad

Stina har fått sig ett bad idag också. Hon blev så fin, så fin! Det är mycket roligare att hålla på med pälsvården på henne nu, för pälsen växer inte riktigt lika långsamt som förut. När jag tittar på gamla kort, tagna 1½ - 2 år sedan, kan jag inte riktigt förstå att hon faktiskt hade sååå lite päls och ändå vann hon både sitt första och andra cert när hon såg ut så Tur att pälsen iaf gick ner till golvet när hon tog sitt championat..
Nu kommer väl dock pälsen slitas rätt så rejält igen till våren, om hon får några valpar det vill säga.. Men då får vi sysselsätta oss med andra saker istället. Borde egentligen ta tag i lydnaden nu och eventuellt starta i klass 1 nån gång nästa år. Det har gått så mycket framåt det senaste året med lydnadsdelen, vi har förvisso mycket att finslipa på och apporteringen fungerar inte som den ska om jag ska uttrycka mig snällt . Hon har fattat att det är något hon ska göra med munnen när jag tar fram apportbocken, och hon har faktiskt tagit den några gånger, fast då har hon varit på väldigt busigt humör och mest gjort attackerat den under lek. Men jag vet att hon kan om hon bara får lust till att ta den! Det SKA gå! Bara hennes matte får tummen ur och tränar lite flitigare med henne!
Imorgon är det "måndagsträning" ute på Alingsås brukshundklubb, om vi har tid och ork ska vi bege oss iväg för att träna lite!

/ Sofia