Skrivkramp

Att det ska vara så svårt att skriva i den här lilla bloggen. Jag som till och med har riktigt trevliga saker att skriva ner ibland. Till exempel har jag inte uppdaterat omvärlden (mer än på fejjan dåra) om Judits senaste framgångar i utställningsringen.

Jag och Ulf spenderade en helg i Sollentuna och deltog på Tibethundsutställningen, som i år firade 40 år. Judit gick för sista gången i unghundsklass och startade dagen med att vinna klassen över två snygga Black Boots tikar. CK fick hon också minnsan!

Det slutade inte där, utan hon travade vidare till första placeringen i bästa tik och fick sitt andra cert. Mötte sedan dagens bästa hane i tävlan om bäst i rasen - och vann! Hennes andra BIR, utställd officellt endast 5 gånger. Chockade, en smula skakad och väldans glada inväntade vi finalen där vi efter ett varv slog till med att bli BIS-2! Bilfärden hem dagen efter gick väldigt lätt, även om jag hade (och har fortfarande) svårt att förstå vad som hände.

Bilder från Tibethund 2012:

BIM: SEUCh Yangadoo's New Victory i mitten ses domaren Rodney Oldham och till höger jag och Judit - BIR!

Sjukling

På väg hem från Blå Stjärnan men utan Inga som jag åkte dit med. Hon fick stanna kvar för att opereras. Hund nummer tre att få pyometra i år. Suck.

Orolig blir man allt, men hennes allmäntillstånd är bra och hon visar inga andra tecken på att vara sjuk än att hon har lite flytningar.
Kommer gå på nålar resten av dagen antagligen. I alla fall tills jag hört hur det har gått.

Dagens filosof

Inga sitter på armstödet på fåtöljen och spanar ut över gården nedanför. En av mattes små hjärtegull ♥

Blandras?

På en av promenaderna idag mötte vi två damer och en herre som gick i sällskap. De ojade och åh:ade när de fick syn på min samling hundar. Tisslade och tasslade lite sinsemellan, och frågade sedan när de närmat sig:"Vad är det för blandning i dem? För det är ju inga Shih Tzus". Jag tror inte att de fattade vad Lhasa Apsos var eller att mina hundar faktiskt var renrasiga. För de fortsatte att konstatera att trots likheten så var de trots allt inga Shih Tzus. Jag orkade inte förklara för dem utan fortsatte vidare med mina (vad andra väldigt ofta misstar för havanaiser eller blandras-) hundar.

Ibland tror jag dock att det finns lite retrieverblod i Judit. Hon blir till exempel alldeles desperat om hon inte hittar nåt hon kan bära på när hon är glad. Oftast blir det någon av alla hennes favoritleksaker som får ta plats i munnen, men det händer även att en sko eller toffla blir upplockad och omkringburen. Då får man sedan gå på skattjakt för att hitta sina skor när man ska ut...

En till sak som styrker min tro på att retrieverblod rinner i Judits ådror, är att hon älskar att bada. Något som mina andra Apsos aldrig gjort. De kan på sin höjd doppa tassarna, för att sedan bli alldeles tokiga och springa runt, runt i ett galet Apso-ryck på det torra. Men vad vet jag? Kanske är det egentligen Judit som är den normala och riktiga apson?

Nedan ses Judit när hon försökte övertala mig att hon skulle få bada i fontänen i Nolhaga. Jag tyckte inte det var en särskilt bra idé vid just det tillfället, då vi hade en bit kvar att gå på promenaden... ;-)

Lite bilder från senaste veckan. Råkade visst bli mest på Nisse och Judit. Hoppas att Stina och Inga inte tar illa upp. ;-)

En av bilderna är från förra helgen, när jag och Ulf hastigt och lustigt drog till Söderköping för att gå på medeltidsmarknad och mysa på hotell. Vi tog med oss Nisse och Inga, som hotellpersonalen hade fixat hundsäng och matskål åt på rummet. Väldigt gulligt av dem tyckte vi! :-)

Tårtkalas

Hat varit på kalas idag. Både två- och fyrbenta blev bjudna på tårta, som ses på bilderna nedan. :-)

På väg hem från Backamo och västra kennelklubbens nationella utställning. Ställde ett stycke Judit och ett stycke Jördis. Inga strålande resultat, men vi är nöjda ändå. :-)

Judit fick excellent och blev tvåa i unghundsklassen med ck. Sedan placerade hon sig som trea bästa tik. Jördis fick dock nöja sig med very good och en andra placering i öppenklassen. De har båda två långt kvar tills de är helt färdigutvecklade, och huvudsaken var att de hade roligt - och det hade de verkligen båda två. ;-)

Ulf hade fullt upp att hålla reda på alla hundar medan jag var inne i ringen (vi hade totalt fem hundar med oss...), men han lyckades i alla fall fånga mig och Judit på bild. Jag premiäranvände min nya klänning, inköpt på "Beyond Retro" i Göteborg, och kände mig riktigt tjusig om jag får säga det själv. Den lär återkomma i utställningsammanhang! :-D

Nu blire mobilt

Nu har jag laddat ner en app till min telefon som tillåter mig att uppdatera dagboken lite mer mobilt så att säga. ;-)

Bilden är tagen av Ulf när vi var på Gotland för en vecka sedan. Vi hade med oss tre av hundarna och tillbringade totalt två veckor på den underbara ön. ♥

2012 - Året Gud glömde?

Att tråkiga och sorgliga saker sker vid ett antal tillfällen i ens liv är något man får acceptera och hantera på ett eller ett annat sätt. När det däremot sker med bara några få månaders mellanrum tappar man lusten och viljan att ens försöka ta sig igenom det. Så är läget här i Alingsås just nu.

Fredagen, den 20:e juli, skulle vara min syster Lisas dag. Hon fyllde "halvvägs-till-femtio" och vi skulle kalasa och festa hela dagen.
Hennes älskade hund, allas vår Dagmar Daggmask (eller Olga som är mera känd som), fick dock köras akut in till Blå Stjärnans djursjukhus tidigt på morgonen.

Nyligen opererades hon för livmoderinflammation och det upptäcktes även abscesser i övre buken, som veterinärerna tömde och tog prover på.
Olga fick komma hem och återhämtade sig riktigt bra efter ingreppet. Hon var väl en aning tröttare än vanligt, men väldigt glad och nöjd över att få vara hemma hos sin matte igen.
Kvar var bara väntan på att se vad provsvaren skulle säga. Om Olga skulle behöva ytterligare behandlingar eller ej.

Tiden gick och det var ingen som hörde av sig från djursjukhuset. Till slut blev vi lite undrande, och Lisa ringde upp för att höra efter hur det stod till med provet. Naturligtvis hade då den veterinär som hade ansvar över Olga gått på semester och provsvaret hade blivit liggande... Hur länge vet vi inte, och så här i efterhand spelar det ingen roll.

Efter ett snabbt ultraljud i fredags, konstaterades det att det fanns nya förändringar i bukhålan. Olga fick återigen stanna kvar, och Lisa begav sig hem igen med förhoppningarna om att allt skulle gå att rätta till. Att Olga skulle bli pigg och kry igen.

På eftermiddagen ringde de från Blå Stjärnan och frågade Lisa hur hon ville att de skulle fortsätta. Om det fanns pengar att betala en operation som skulle dra iväg i kostnader. De skulle i så fall försöka ta bort delar av tarmarna, där abscesserna satt, och göra allt de kunde för att rädda Olgas liv.
Självklart var panik allt som for genom Lisa när hon ställdes inför valet att låta Olga somna in där och då eller ge henne alla chanser i världen och se om en operation kunde göra Olga frisk.
I ett sådant läge vill nog alla hundägare göra allt de kan för att kämpa emot sjukdom och elände som drabbat deras älskade, och det var vad Lisa valde att göra.

Ibland vill livet dock annorlunda, och hur man än gör eller vad man än vill rycks våra älskade ifrån oss.
Abscesserna gick inte att ta bort. Olga fick aldrig vakna. Lisa fick aldrig riktigt ta farväl av sin hund, allt hon fick var ett fruktansvärt besked via telefon.

Jag känner så med Lisa. Hennes värld kommer aldrig mer bli sig lik. Mittpunkten i hennes vardag och liv är borta, och kommer aldrig mer komma tillbaka. Nu är det tomt. Nu är det slut. Slut på Olgas upptåg och glädjespridande. Lisa får aldrig mer hålla sin älskade hund i famnen och känna hennes värme och närhet. Tårar och oändlig smärta var vad Lisa fick på sin födelsedag. De som tröstade bäst och gladda Lisa mest är inte här. Mamma och Olga vilar nu i frid, tillsammans.

Lisa med sin ögonsten.

Slutet nära

Jag vet att bloggen/dagboken inte är särskilt aktiv, och har aldrig varit uppdaterad dagligen, men förhoppningsvis ska jag bättra mig nån gång i framtiden.. Nu kan ni i alla fall följa mina inlägg med hjälp av Bloglovin'. 
Följ min blogg med Bloglovin

Så mycket mer än det har jag inte att skriva just nu. Energin går åt till att rensa ur mammas hus, och vi börjar äntligen se en ände på det hela.
Tack vare mammas nära och kära vänner så har vi lyckats ta oss igenom en hel hög med saker som skulle iväg till både tippen och secondhandbutiken "Vinden". Vi hoppas på att bli klara den här veckan med det mesta, så att vi kan få börja njuta lite av sommaren också. Fasar dock för dagen då nycklarna till huset ska lämnas över till hyresvärden... Efter det kommer vi med största sannolikhet aldrig mer sätta en fot innanför dörren i mammas radhus. Ett definitivt slut på det viktigaste kapitlet i våra liv.

Mamma jag saknar dig!

Utställning i Borås

Ja, vad ska man säga om helgen som gått? Jag har nog inte riktigt tagit in allt än, och såhär dagen efter känns det väldigt overkligt.

Igår åkte jag, Ulf och Lisa (till allas stora förvåning!) till Borås för att delta på södra älvsborgs internationella hundutställning. Jag hade anmält Judit, lite sådär i sista sekund, bara för att ha något att se fram emot nu när allt varit helt upp och ner på hemmafronten.

När helgen började närma sig kände jag dock hur helt omotiverad jag var att åka på hundutställning, och inte särskilt sugen på att ställa ut Judit då hon drygt en vecka innan börjat löpa.. Hon har hittills under sina löp betett sig väldigt annorlunda och det var under förra löpet som jag ställde henne senast, då ville hon varken gå, stå eller befinna sig inne i ringen (utanför gick dock bra..). Snacka om att mina förväntningar på hennes uppförande var låga!

Väl framme i Borås, med regnet smattrande i backen, var det dags att bestämma sig för huruvida jag ens skulle ta in Judit i ringen. Men efter att ha rastat henne och låtit henne känna av omgivningen verkade hon ändå vara på gott humör. Jag bestämde mig för att ge henne en chans och ta det som ett träningstillfälle att ställa ut henne. Ett bra beslut visade det sig.

Judit förvånade och chockade mig när hon travade omkring i ringen med världens coolaste attityd! Jag var så glad och en aning lättad över att hon tog allt med ro. Att hon sedan blev placerad först i sin klass med CK gjorde inte saken sämre! Domaren var nämligen inte särskilt generös med att dela ut CK. Av 8 hanar fick två CK och av tikarna, som var 8 eller 9 stycken, fick tre CK.

Sedan skulle vi in och tävla om bästa tik, och Judit fortsatte att trava på. När domaren pekade på oss till första platsen, och vi fick ta emot både cert och cacib, var jag så glad att jag nästan börja grina. Jag tänkte på mamma, och hur stolt hon hade varit över Judit. Det var ju trots allt mammas hund från början...
Glädjen slutade inte där. Judit gick segrande ur tävlan om bäst i rasen! Helt overkligt!
Judits kritik:

"Beautiful balance. Great proportions. Moving beautiful in all directions. Lovely front angulaion, matching good rear angulation. Lovely straight front with good feet, good bonesize. Strong topline. Beautiful typey head with great fallaway of skull. A joy to watch!"

Vi stannade kvar till finalerna, även om jag var tveksam till att gå in. Jag visste ju inte om Judit skulle vilja gå när pressen och antalet deltagande hundar i en och samma ring blev högre.
Hon var visserligen inte lika pigg på att gå i gruppfinalen, men det berodde nog mest på att hon var trött. Hon uppförde sig bra ändå, och vi blev utplockade bland de sex bästa i gruppen(!). En lyckad utställningsdag helt enkelt!

En som inte tyckte att dagen var lyckad, eller gav särskilt stor utdelning, var Stina. Hon fick ju inte ens gå in i ringen! Hon satt och skällde upprört när jag riktade all uppmärksamhet åt Judit.

 Judit ligger och väntar i tältet.

 Första vändan in i ringen.

 Väntar på att bli placerad i unghundsklassen.

 Kramkalas med Helene (uppfödare av Stinas föräldrar) efter tävlan om BIR:et.

 BIM: Black Boots Cool Californacation BIR: King Edward's Juvelen Judit

 Två glada ägare/handlers!

 Förhandsgranskning av vinnande hundar ur grupp nio. En aning trött Judit.

Här står vi, bland de sex utplockade hundarna.

Koncentration!

Tack till Lisa och Ulf som hjälpte mig med allt denna långa och jätteroliga dag!

Glädjeämnen

I dessa svåra tider, med sorgen hängandes över en konstant, så finns det små saker som ger sådan glädje och värme. En stor del av min vardag fylls med kärlek från mina älskade hundar, och jag vet ärligt talat inte vad jag skulle göra utan dem. När sorgen och tröttheten är som värst så kan en svansviftning från en eller flera apsos smälta mattes hjärta. Dock finns det stunder då tröttheten tar över och livet med (ibland allt för många) hundar blir lite jobbigt. Tur är väl då att man vet att ljusa stunder och dagar kommer igen.

Andra glädjeämnen är de trevliga mail som trillat in den senaste tiden. Dels håller Gunillas nya husse oss uppdaterade med hur det går, och här är några korta rader ur ett av de senaste mailen:

"Gunilla är hur underbar som helst och vi uppskattar henne hela tiden. Hon är rolig, gosig och intelligent, precis som en Kees skall vara."

Gunilla har acklimatiserat sig väldigt bra, och det känns så otroligt bra att hon har fått såna underbara ägare! Här kommer några av alla bilder vi har fått:

Ute på en av alla mysiga promenader i skogen med sin nya husse, Bengt.

 Mysstund med matte Eva.

Söta Gunilla! Du är saknad, men vi vet att du har det alldeles underbart bra hos Bengt och Eva.

Har dessutom fått mail från Tindras (King Edward's Fia Filur) matte, där hon berättade om deras debut i rallylydnad. De har tävlat tre gånger och fått följande (absolut strålande) resultat:

Sävsjö 1 maj poäng: 95 

Borås 13 maj poäng: 99

Falkenberg 20 maj poäng: 95  

Jag kan bara gratulera till alla fantastiska resultat! Det är dessutom resultat som (för mig, och jag vet att även mamma hade samma åsikt) väger tyngre än de finaste utställningstitlarna. Det är resultat som talar om en duktig, lydig och glad hund! 

Fick även nya bilder på den lilla sötnosen:

Tindra tränar och tävlar även i agility.

 På rallylydnadsplanen med matte Lisa.

Söta Tindra!

Visst håller ni med, hon är ju hur söt som helst!

Begravning

Mamma hade sedan länge planerat hur hon ville ha det på sin begravning, och jag hoppas innerligt att det blev som önskat.
Här kommer bilder från begravningen som hölls i tisdags, den 5:e juni:

" Imagine" och "Hallelujah" spelades i originalversion efter mammas önskemål.

Mamma ville att begravningen skulle äga rum i Stockslycke kyrka. En liten mysig kyrka som överraskar när man kliver in genom dörrarna. Så ljus och varm.

 Mamma ville egentligen ha den mest enkla och billiga kistan, hon skojade innan sin död om att vi skulle begrava henne i en IKEA-garderob. Dock tyckte begravningsentreprenören att vår underbara mamma skulle få en finare kista och gav oss den här för i princip samma pris. En så gullig gest kan man inte tacka nej till.

 Alla handblommor täckte hela kistan efter avskedet. Våra kära valpköpare, Gerd och Taina, hade dessutom keespäls i sina buketter, vilket gav mig en varm känsla inombords för jag vet att det var helt i mammas smak.

Mamma hade bestämt att kistdekorationen skulle vara gjord av röda och vita blommor.

 Ett vackert hjärta från mammas mamma.

 Vackra regndroppar hade dekorerat alla blommorna där de låg på kyrkogården.

 Några av alla hälsningar till mamma.

 Alla blommor samlade på kyrkogården.

 Lisa, Linda och jag.
Klädsel var något mamma hade önskemål om också. Färgglatt, och gärna rött. Framförallt ville hon inte att man skulle klä sig i sorgeklädsel, om det inte var så att man personligen gillade det. Vi i familjen hade alla rött på oss i alla fall.

Jag vill tacka alla som visat sitt stöd och deltagande i och med mammas bortgång, och alla de som kom på begravningen.

Vill dessutom tacka min mamma som genom sina önskemål om hur hon ville ha det hjälpte mig och mina systrar i vårt sorgearbete. Vi planerade hela begravningen med mammas önskningar som utgångspunkt. I och med att hon redan sagt och skrivit ner allt, så behövde vi inte fundera så mycket. Det underlättade så enormt, och på något vis kändes det som att mamma var med oss under alla förberedelser. Hon fick bestämma in i det sista, något som vi alla borde fundera på.