God Jul & Gott Nytt År!

Vi vill önska Er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

En stor sorg

Som en del kanske har märkt har hemsidan och dagboken haft en svacka vad gäller uppdateringar. Inget nytt vad gäller just den här hemsidan kanske, och att säga att jag ska skärpa mig skulle bara vara en upprepning av tidigare löften jag inte lyckats hålla. Något sådant ska jag inte lova, för just nu finns det annat håll att rikta energin åt och viktigare saker att tänka på.
Våren och sommaren har inte varit av den bra sorten. Stor oro har spritt sig genom familjen då sjukdom återigen greppat taget om vår tillvaro. Just nu tar vi en dag i taget och njuter av varje stund då inte sjukdomen gör sig påmind.

När tråkiga saker sker och hela ens tillvaro ställs på ända, är nästa tråkiga och sorgliga händelse nästan aldrig långt ifrån. Det fick vi uppleva. I slutet av oktober var vi nämligen tvungna att ta farväl av vår älskade Thea. Älskade, älskade tant The... Ingenting är sig längre likt. Hon förgyller inte längre vår vardag med sin charm och stora kärlek till hela familjen. För Thea var verkligen allas älskling. En underbart snäll och otroligt rolig personlighet. Underbar på alla sätt och vis!
Hon gav oss 13 år fyllda av glädje, värme och skratt. 13 år som vi aldrig kommer att glömma. Tack Thea!

Vi vill även passa på och tacka Yvonne, Theas uppfödare och vår goda vän. Vi är dig evigt tacksamma för att vi fick förtroendet och förmånen att ta del av Theas liv. Vi kommer aldrig få någon som ens kan komma i närheten av vad Thea betytt för oss. Tack!

Vila i frid, älskade Thea!

1998-10-03 - 2011-10-28

Flytt igen

I lördags var det dags att säga hejdå till Jöran, och det var inte det lättaste.. Saknaden infann sig nog redan dagen innan, men glädjen över att han skulle få flytta till sitt alldeles egna hem tog över :)
Hans nya husse och matte bor i Huddinge, utanför Stockholm, och det känns verkligen som att det är rätt hem till vår älskade lilla Jöran.

Fredagskväll tillbringade jag med att göra den lilla gubben ren och fin. Eftersom han fortfarande har en sån behändig liten storlek fick han bada i diskhon. Det klagades lite, men svansen var hela tiden på topp.

Att bli torkad med handduk och hårfön gick också bra. Särskilt med tanke på att det var första gången.

Judit och Jöran lekte som vanligt och anade inte att de inom kort skulle skulle få ta farväl av varandra. Det är väl tur att hundar fungerar på det viset, annars hade det blivit så mycket svårare.

En sista uppställd bild innan flytten.

Till slut var det dags att säga hejdå till Jöran, eller Melker som han ska heta nu :) Vi önskar hans ägare lycka till med sin nya familjemedlem, och hoppas att de ska trivas med honom.

Dessa underbara valpar

Vi är så nöjda med den här kullen! Mentalt har de allt de behöver för att klara av att leva i dagens hektiska samhälle - de tar allt med en klackspark!
De har varit med in till stan och spanat på människor, andra hundar, bilar och allt annat som hör en stad till. Inga som helst problem med det. Vi var inne i zooaffären igår och hälsade på. Jöran upptäckte till sin stora lycka att det fanns massor med godis att nosa på. Givetvis får inte ens en liten Jöran bara ta för sig som han vill, även om grisöron och diverse annat mums-mums placerats på lämplig hundnivå. ;) Dock fick de provsmaka på royal canins nya (tror jag..) godis, som de självklart betygsatte med två tassar upp. Allt som allt fick affären höga betyg av syskonen bus.

Tyvärr hade jag inte kameran med mig, men lägger istället upp bilder från förra veckan när snön fortfarande låg kvar.

Lilla buspjken.

Alltid lika glad och charmig. :)

Judit är beredd att anfalla brorsan i en lekattack.

Pinnar är roliga, särskilt om de är så här långa!

Tofsen på huvudet gör inte så stor nytta där den sitter, men vad gör det när man är så söt? :)

En suddig och söt Judit i farten.

Syskonträff

Jag och Ulf tog idag med oss de två kvarvarande valparna och begav oss till Floda för att hälsa på Jördis med familj. Det var jätteroligt att träffa henne igen, och se att hon verkligen blivit väl installerad i sin nya omgivning. Det visste jag ju i och för sig redan innan, men att få se att hon har en sån självklar plats bland två- och fyrbeningar gör en varm i hjärtat.

Återföreningen mellan syskonen gick bra, Jördis kände igen dem efter en liten stund, och sen var allt som vanligt. Bus och bråk om vart annat. :)

Något blöta systrar.

Jöran.

Jördis smyger på sina syskon.

Blomlådan fungerar utmärkt som utkiksplats.

Hjälper till med att rensa rabatten från döda kvistar :)

Gullunge!

Tack Anita, Jan och Mimmi för att vi fick komma och hälsa på, och klappa på lilla guldklimpen! Det syns klart och tydligt vart hon hör, och vem som är hennes matte. Vi ses snart igen!

Jördis

Fick en hälsning från Floda idag. Den innehöll bilder på världens sötaste Jördis! Tack så mycket Anita och Mimmi. :)

Jördis i vårsolen.

:)

Nova och Jördis.

Jördis med en av de nya bästa vännerna - Dixie.

Första flytten avklarad

Lite seg med uppdateringarna här i dagboken och på hemsidan, valparna tar en del tid och orken till hemsidan infinner sig inte riktigt alltid. ;) Ändå har det hänt en del sen sista uppdateringen, t.ex. har Jördis tagit ett stort steg i livet och införskaffat en alldeles egen matte.

I lördags fyllde Ulfs syster, Mimmi, år och Jördis var dagens stora överraskning och present. Det är väldigt sällan ordet valp och present klingar bra i en uppfödares öron, men i det här fallet kändes det helt rätt att låta Jördis agera födelsedagspresent!

Jag och Ulf steg upp tidigt på morgonen och packade in lilla Jördis i bilen, för att ta oss till Floda och fira Mimmi på morgonen. Man kan verkligen säga att Jördis var skicklig på att agera överraskning! Mimmi blev en smula glad. :D 
Installationen av lilltufsan gick som en dans, hon bekantade sig både med omgivning, två- och fyrbeningar med en gång.
Såhär, några dagar efter, har vi fått rapporter om att allt fortsätter att gå bra. Hon har lekt med en och annan schappendoes (Ulfs föräldrar har fyra stycken: Kettie, Felicia, Nova och Dixie) och fortsatt med att vara det hon är bäst på att vara - en liten kavat och busig Jördis! Det verkar dessutom som att hon får behålla sitt namn, även om vi inte bryr oss om den lilla detaljen så blir man lite glad när valpköpare fattar tycke för namnet man använt sig av i valpens första veckor i livet. :)

Det var riktigt roligt att få följa med och lämna henne, att få se själva acklimatiseringen är man inte ofta förunnad som uppfödare, och det här var första gången för oss. För Björne och Olga gills liksom inte direkt ;)

Nu önskar vi Mimmi lycka till med sin alldeles egna hund, och hoppas att Jördis kan motsvara alla förväntningar. Vi saknar den lilla rackarn, men som tur är har vi fullt upp med hennes två kullsyskon, och kommer dessutom att behålla den svarta lilla juvelen. Jöran letar dock fortfarande efter rätt hem.

Jördis har snott en leksak, och det är bäst att hålla utkik

efter sakens fyrbenta ägare - Nova.

Jördis i sin mattes famn.

Ute och kollar in de nya ägorna. 

Nova undrar vad det är för konstig liten tjuv som har flyttat in.

Kettie :)

Lilla fröken bus! :)

Man blir trött av att agera överraskning.

Juvelen

Imorgon blir valparna 10 veckor gamla, och det märks både i storlek och i deras vilja att utforska sin omgivning mer och mer. Nu i veckan har jag börjat ge dem lite mer miljö- och socialstimulans en och en, vilket de uppskattar och suger i sig med stor glädje. Det är tre väldigt framåt och sociala valpar som tar nya situationer och miljöer på ett glatt och stabilt sätt. Mest framåt är Jöran, det finns nog inget här i livet som kan göra honom ledsen, han är med på allt!

Idag när jag var ute med Judit (och med kameran i högsta hugg) så kom grannens nyfikna katt för undersöka den lilla svarta hårbollen som studsade omkring på gräsmattan:

Både katt och svart luddboll var nyfikna på varandra. 

Det var första gången Judit träffade en katt, och hon nosade försiktigt på främlingen (mötet var noga övervakat av mig, då jag vet vad katter kan göra för skada med sina vassa klor). Sedan hade hon fullt upp med att glatt skutta efter kissen tills den hoppade upp i ett träd. :-)
       

Skutt skutt! Judit kommer glatt när man lockar på henne, även om katten var något mer frestande att förfölja vissa stunder. ;-)

Lilla, rufsiga sötnosen!

Onsdag

9 veckor & "föräldralösa"

Snacka om att de senaste veckorna bara har runnit iväg. Igår var det dags att lämna tillbaka "mamma" Helga till sin husse och matte. Hon var ju bara utsatt på halvfoder, och ägs egentligen av Pia och Jörgen - Nuba Kyi's kennel.
Hon lämnade genast ett stort tomrum efter sig och det känns lite sorgligt att inte få ha henne omkring oss eller att få se henne interagera mer med sina valpar som hon tog så väl hand om. Bättre mamma får man leta efter!
Valparna märker dock ingen skillnad på tillvaron, de busar på i vanlig takt. Tur är väl det.

Tack Pia och Jörgen för att vi fick ha Helga här hos oss såpass länge - under hela dräktigheten och fram till nu. Det är vi väldigt tacksamma över! Tack Helga för att du gav dina valpar den bästa möjliga start här i livet, 9 veckor fyllda med kärlek och bus!

Här kommer några utomhus- samt ståbilder från helgen:

Tre kavata små luddbollar intar gärna skogen med lek och bus.

Jöran har hittat en gammal julgran.

Judit spanar efter sina syskon.

Jördis.

Judit.

Jöran (står lite tokigt med bakbenen, men eftersom han är så krånglig att ställa upp så fick det duga..).