Liv i luckan

Nu är de här! Helgas små valpar :-) Två tikar och en hane klämde Helga ur sig på morgonkvisten, och både mor och barn mår bra och myser tillsammans. Extra roligt att alla tre verkar få olika pälsfärg. En tik som påminner om Helga fast mörkare, en svart tik och hanen blir nog så småningom creme eller golden. Bilder finns att se på valpsidan.
Jättespännande att se vad det blir av de små liven!

Torsdag

Oj vad gamla både Björne och Gunilla blev idag, efter en sväng i det kalla vädret. Deras huvuden var täckta med små frostiga hårstrån, som bildades i princip så fort vi satte våra fötter och tassar utanför dörren. Tror vi lyckades pricka den kallaste tidpunkten på hela dagen! Som tur var hade de inte särskilt ont av kylan. Det var bara Björne som började gå lite lustigt på slutet, men det berodde på att det samlats små isklumpar mellan trampdynorna på honom. Annars var det nog bara jag som hackade tänder och trodde att huden skulle spricka i vinterkylan. ;)

Björne ser flera år äldre ut med all frost i ansiktet.

 Bilden till vänster: Björne i bakgrunden med sin dotter framför sig.
Bilden till höger: Gunilla visar upp sitt nya skägg.

Snögubben

Nu är det riktigt kallt ute, och man lämnar helst inte hemmet utan dubbletter av alla plagg. Dubbla byxor, tröjor, sockor och helst dubbla vantar också. Hundarna tycker nog att minusgraderna kunde krypa lite närmare nollsträcket också, i alla fall Stina och Inga. De gillar att vara ute och vill jättegärna följa med på trevliga skogspromenader i snön, men efter en stund blir det lite väl kallt om tassarna. En som inte verkar påverkas särskilt mycket är Inge. Han älskar både temperaturen och all snö. Särskilt snön. Hans huvud tillbringar 90% av tiden på promenaderna nedkörd i någon snöhög. Resultat blir en nästan oigenkännlig Inge:

Mattes alldeles egna snögubbe.

Måndag

Alingsås har nu varit täckt av snö i över en vecka. Helt underbart vackert, och det bästa av allt: rena hundar!
Nu håller jag tummarna att det får ligga kvar ett bra tag framöver, och allra helst ända tills långt efter jul och nyår. För det önskar sig väl alla - en vit jul?

Inga, Olga, Stina och Inge.

Blötdjur

Löftet om att bättra mig vad gäller att skriva här i dagboken sprack väl redan efter en dag. Skrivkramp kanske? Har varit dålig med att ta med kameran ut på diverse promenader och aktiviteter, så därför har det inte ens blivit några korta fotoinlägg..
Förra helgen blev jag dock plötsligt sugen på att fånga hundarna på bild igen, och kameran hängde med på tur ut till badplatsen Lygnared utanför Alingsås. Hundarna fick tråkigt nog behålla sina koppel på då det var fler än vi som passade på att njuta av det fina oktobervädret vid vattnet. De lyckades underhålla sig själva i alla fall, och till mattes stora lycka blev det några ganska lyckade bilder som fångade deras glädje.

Inge lyckades skapa bubblor i vattnet, vilket var mycket spännande!

 Hela nosen åkte ner under vattenytan. 

 

Efter ett litet dopp i sjön fick han ett ryck och skulle leka.

 

Stackars Inga blev helt ofrivilligt inblandad i denna blöta och sandiga lek.

Stina var däremot med på noterna. :)

De hade riktigt roligt tillsammans. Lika blöta och galna båda två - mor & son. :)

Sen blev det drickpaus...

...och Inge avslutade dagen med stans snyggaste pose. ;)

Favorit i repris

Det har blivit något av en tradition för oss att åka och ställa ut på västra kennelklubbens årliga valp- och veteranutställning: "Västkustvalpen". En trevlig utställning som lockar många utställare med sina unga och äldre hundar. I år hade vi våra två yngre veteraner med oss och åkte som vanligt dit tillsammans med Anita, som hade sin yngsta York med sig.

Utställningen är förlagd på Göteborgs Galoppbana, alldeles i närheten av Säve flygplats. Flygplan lyfter och landar visserligen stup i kvarten, men det är ju en jättebra träning för de yngsta hundarna. Det som ställer till det mest för utställarna (iaf när det gäller de med pälsraser) är att det blåser stundtals stormvindar över de öppna ytorna. Eller så är det bara jag som klagar ;)

Björne var först in av våra tre medhavda hundar, och han var lika taggad som vanligt. Lite pinsamt är det dock att stå och vänta på sin tur utanför ringen när man har en väldigt "pratig" Björn i kopplet.. Han talar högt och tydligt om att han vill in i ringen och äta korv!
Innan oss skulle ett gäng Keesvalpar in och showa - hela 5 stycken närmare bestämt. Väldigt roligt att stå och titta på alla söta luddtussar. Det var längesedan man hade sån nu, och att få hälsa på de som var där gjorde att man längtade lite efter en Keesbäbis :)

Till slut var det i alla fall Björnes tur, och väl inne i ringen var hans koncentration på topp. Då sa han inte ett pip, utan stod som vanligt som en liten staty och väntade på att få korvbitarna tilldelade sig. Han fick HP och blev BIR-veteran med kritiken:

" Väldigt välbevarad 9-årig veteran! Väldigt vacker helhet. Vackert huvud, ögon och öron. Fin hals. Fortfarande stark rygg. Bra svans. Välvinklad. Rör sig bra för åldern. "

Strax efter oss blev Anitas lilla "Myrra" BIR-valp med en alldeles strålande kritik. Grattis Anita!
Sedan var det dags för Stinas tur... Suck säger jag bara... Hon var ännu flummigare än sist jag ställde henne och jag hade svårt att få henne att stå och gå som jag ville. Glädjen över att få följa med på utställning igen var alldeles för stor. Dessutom hade matte korv i kavajfickan!
Hon blev BIR-veteran med kritiken:

" Utmärkt typ och helhet. Mycket elegant tik med vackra linjer. Utmärkt huvud och uttryck. Passande noslängd, välplacerade öron. Vacker topline. Utmärkt front. Välkroppad och välvinklad. Rör sig raskt och explosivt. Utmärkt päls. Mycket välbevarad. Härligt temperament. Välvisad. "

 I finalen fick Anita visa mitt lilla "flummo" medan jag tog det lite mer säkrare kortet - Björne. ;) Fast mest var det för att jag trodde att Stina skulle gå bättre med Anita än med mig. Dessutom har Anita visat Stina vid ett tidigare tillfälle. Det visade sig däremot att Stina inte lugnade ner sig med ett handlerbyte. Hon skuttade och hoppade som den glada veteranen hon är. Inte trodde varken jag, mamma eller Anita att hon skulle få stanna kvar efter gallringen.. Förvånade blev vi alla tre när domaren tackade av alla utom Björne, Stina och tre till.

 Finaldomare Börje Johansson, kennel Allert's, känner över Björne.

De fem utplockade veteranerna.

 Det var lite roligt att Björne och Stina fick stå bredvid varandra i BIS:et. :)

 Explosiva Stina travade fram till en...

...femte plats med Anita i andra änden av kopplet! :)

Medan Björne gjorde om förra årets resultat genom att bli BIS-tvåa!

En otroligt rolig och trevlig dag! :)

Sommarslapp

Det blev tydligen ett litet omedvetet sommaruppehåll här i dagboken och på hemsidan. En massa annat har kommit emellan, och det fina vädret har gjort det svårt att ta sig tid att sitta och slöa vid datorn. Jag ska försöka skriva lite mer om diverse olika händelser när jag har mer tid.

Redan nu kan jag dock berätta att Harry fått ett nytt hem. Han flyttade till att börja med på prov till en trevlig familj som bor nära Ulricehamn i "Änglagårdstrakten" bland får, hästar och allt som hör till när man bor på landet. Det dröjde inte länge innan de bestämde sig att Harry skulle få stanna för gott. Vi hoppas att de nu får många roliga och mysiga år tillsammans och tackar Harrys förra matte med familj för all kärlek han fått. Vi vet hur svårt och sorgligt det var att fatta detta tuffa beslut, men ni gjorde helt rätt som tänkte på vad som var bäst för er och Harry.

Slänger in en bild på Stina när hon slappar på en parkbänk i Göteborg en sommarkväll. Den får avsluta detta korta inlägg. :)

Dessa namn...

Det är inte många som vet att Inge i princip bytts ut mot en "Nisse". Han har visserligen alltid varit en Nisse, enligt min kära moder. Men nu har det blivit lite mer officiellt, i alla fall för alla Alingsåsare som läser lokaltidningen. Inge är numera Nisse med folket! :P

Det började när han var en sån där liten söt bebisgroda och skulle motvilligt tvingas att kissa ute. Inget mera tidningspapper för herrn (och herrns syster). Som många vet är apsos lite bestämda på vissa punkter. Har det en gång varit på ett sätt så går det inte riktigt att ändra på det hux-flux! Är man dessutom valp och inte vet bättre än att kisse inne, så blir livet genast något komplicerat...

Han fick snabbt smeknamnet "Pisse-Nisse", vilket särskilt mamma utnyttjade flitigt. Hon var redan från början anti att kalla honom för Inge. "Du kan ju inte ha en Inga och en Inge!" har hon klagat från start. Att hans rumsrenhet dröjde lite längre än vad det gör för vanliga valpar bidrog till det nya namnet. Jag fortsatte dock att kalla honom Inge, vilket han lystrar till alldeles jättebra! Han kan till och med skilja på sitt och sin systers namn. Det ni! Men människor är dock inte alltid lika duktiga på att höra rätt ;) Inge blir Inga i någon annans öron, och vice versa.. Antar att detta har bidragit (tillsammans med mamma "hjärntvättning") till att jag, omedvetet från början, har övergått till att använda Inges mellannamn vid tilltal och när jag pratar om honom. I skrift har det dock alltid varit Inge, vilket jag nog kommer fortsätta med. Ville bara klargöra för folk vem som är Nisse om någon skulle undra. ;)

Inge, a k a Nisse, med favoritsysselsättningen "välta-böka-stöka-med-närmaste-skål-så-att-det-låter-så-mycket-som-möjligt!"

Mors helg

Har inte haft tid med bloggen nu igen.. Har istället lagt tiden på att leta present åt mamma till hennes födelsedag, och igår hade vi kalas för henne med hela familjen samlad för att äta tacos :) Idag var vi dessutom i Göteborg för att hälsa på min mormor på mors dag. Något vi inte brukar fira sådär jättemycket i vanliga fall (det händer dock att man passar på att inta lite onyttig tårta...).

Nu i veckan ska jag bada en mängd hundar. Inge, Helga, eventuellt Stina och dessutom kommer våran lilla fodertik "Molly" hit på lördag för bad och klippning. Ska bli roligt att träffa henne, men såklart minde roligt att sätta saxen i hennes päls :P Ska ta bilder på henne innan i alla fall. Man måste ju dokumentera hur den lilla läckerbiten såg ut när hon väl var i päls :)

Nu ska jag bege mig hemåt igen (fastnade hos mamma efter Göteborg). Men först lägger jag in några bilder tagna förra helgen:

Inge och Inga - mina räser-apsos! 

Inga gillar sin nya sportiga "look" ;)

Som sagt: räser-apsos :D

En av mattes gullungar :)

Lilla snigel akta dig

Nu har jag inte skrivet på ett tag igen.. Dåligt! Som vanligt beror det inte på att det inte har hänt nåt, utan bara på grund av lathet. Hundarna får uppmärksamhet hela tiden, men bloggen känner sig nog alltmer ensam och utanför.

Kameran är däremot ompysslad lite var dag. Den får hänga med ut på promenaderna, och inomhus ligger den alltid nära till hands. Väldigt bra när man har hundar som hittar på lustiga saker mest hela tiden. Så var fallet förra veckan. Det var så där kvalmigt i luften och regnet väntade på att få slå ner i backen. Varmt och fuktigt helt enkelt. Altandörren fick stå öppen i princip hela dagen, vilket hundarna tog vara på genom att passa på att ta sina sovstunder ute på de svala stenplattorna.

Jag satt inne vid datorn och pysslade lite med några bilder när jag plötsligt hör hur Inge börjar "små-buffa" på något. Går dit för att kolla och säga till honom att vara tyst, och upptäcker med ett skratt vad det är han så misstänksamt ligger och "buffar" på. En snigel med husvagn! :D

Stina var genast där för att kolla vad hennes son höll på med. Inge håller däremot fortfarande lite avstånd till skummisen.

Snigeln var inte direkt blyg i alla fall :)

Inge tycker fortfarande att det är säkrast att hålla koll på den från avstånd. :P

Stina tyckte den var ganska söt. Så söt att den fick två blöta pussar på sitt hus (som jag naturligtvis inte hann att fota).

Ibland är han en aning fjantig min Inge. Men det här var nog det fjantigaste hittills :P Snigeln sjöng nog "Lilla Inge akta dig" högt när han stolt segade sig iväg lite senare. :)

Intensiv är bara förnamnet

Försöker fortfarande återhämta mig efter en intensiv helg på Tånga Hed i Vårgårda. På lördagen var det SvKTR som anordnade en officiell utställning och på söndagen var det dags för LAK's inofficiella. Resultatmässigt var det ingen toppenhelg direkt.. Men vad gör det. Med över 40 Apsos anmälda förväntade jag mig ingenting heller. Att ha trevligt och träffa trevliga människor var syftet med hela helgen, och trevligt blev det. :)

Jag och mamma åkte dit tidigt på lördag morgon. Anna (I-kullens "farmor") hade kommit dit redan dagen innan, och jag skulle dela rum med henne på vandrarhemmet natten mellan lördag och söndag. Buffé väntade också på kvällen. Vilken blev väldigt lyckad. Trevlig stämning och god mat. :)

Jag hade bestämt långt innan att detta skulle bli Ingas två sista utställningar. Jag förväntade mig inga toppresultat som sagt, och det blev det verkligen inte heller... Inga ratade lördagens domare helt och hållet. Han kom nog lite för fort fram och utan att Inga såg honom först. Så det slutade med att Inga åkte ut med huvudet före..
Sen var det dags för Inges tur och han blev tvåa i klassen med CK. I bästa hanhundsklassen var det dock bara att gå ut igen.

Söndagen gick lite bättre. Dagen började med att jag visade Inez i klippt klass. Hon slutade som BIR-klippt och blev även utplockad till att tävla om bästa huvud och uttryck.
Sen var det Inges tur, och denna dag vann han unghundsklassen och blev 5:a bästa hane. Pappa Pedro blev 2:a bästa hane med klubbcert! :D Grattis Anna!

Inga och Stinas resultat var väl sisådär.. Inga blev 4:a av unghundstikarna och fick HP. Idag dög domaren åt damen, vilket kändes bra. :)

Stina då? Jo, hon var gladare än någonsin. Ett helt år sen hon fick gå i ringen, och gissa om hon var på G?! Eftersom jag skulle visa Inga först så satte jag stackars Anna på att göra i ordning Stina... Förlåt Anna ;)
Stina kunde inte sitta still. Hon var så glad och köttbullsugen att jag var tvungen att gå och gömma mig för henne. Att få henne att stå fint inne i ringen var en annan utmaning... Flummigare Champion får man leta efter! Dessutom hade hon precis kommit ur sitt löp, men hade fortfarande en sån där fin "löp-svans" som far hit och dit, och i nästa sekund står rakt upp i vädret. :P Jaja, huvudsaken var väl att hon var glad. :)
Hon slutade i alla fall som 3:a i chkl med HP. I bästa tik blev hon dock oplacerad.

Så var den utställningshelgen över. Nu behöver jag semester!

Var ju tvungen att ta några sista bilder på Inga i lång päls...

För igår blev det....

...ny frisyr för lilla damen! ;)

Har svårt att vänja mig vid att se henne i denna frisyr. Hon har ju alltid varit mattes lilla ruffs-tuffs! :P

Tror hon trivs kortklippt dock :)

Harry

Harry behöver nu ett nytt hem. Hans matte och husse är väldigt ledsna över att de nu måste placera om sin bruna lilla sötnos. Klicka på bilden nedan för att läsa mer:

Det blir aldrig som man tänkt sig...

... men det kan bli riktigt bra ändå! :)

I helgen var det dags att åka på utställning. Inge var anmäld till Skaraborgs kennelklubbs nationella utställning i Larv, och Björne till Keeshondringens specialutställning som var förlagd på samma plats och bekvämt nog på samma dag som Lhasorna.

Dagen blev dock inte riktigt så som vi hade planerat... På lördagen fick jag hastigt försöka komma på något nytt sätt att transportera mig och hundar till utställningen. Mamma kände att hon inte skulle klara av att köra fram och tillbaka till Larv, och jag är sådär efter att jag inte har något körkort.. :(
Så Ulf ringde sina föräldrar för att kolla vad de hade tänkt att sysselsätta sig med på söndagen, och snacka om tur! För de skulle också ställa ut i Larv. Snälla som de är hade de dessutom inget emot att åka tidigare (Inge skulle in som nummer 15, medan deras "Flisan" var nummer 60-någonting) och knö in mig med packning och två hundar i bilen. Tack så jättemycket Anita och Jan! :)

Jag var inte alls sugen på att ställa ut när jag gick upp klockan 6 på söndag morgon. Kom fram till utställningen med inställningen att det får gå som det går... Och visst gick det som det gick, det vill säga väldans bra! :D
10 stycken Apsos var anmälda, varav bara tre hanar och tre tikar fick CK.

Inge började dagen med att vinna unghundsklassen med CK, för att sedan bli bästa hane med CERT.

Inge inne i tävlan om BIR:et mot en mycket söt Xsanda-tik..

.. och han vann! :D 

Sedan var det dags att skynda bort till Keesringen för att ställa Björne. Han blev tvåa av veteranhanarna och fick CK. Jisses vad han var på G idag, den lille Björnen.. Lite för mycket, för jag fick inte tyst på honom. Han skällde och pratade lite för mycket, men jaja, han var ju bara såååå glad ;)

Extra roligt var domarens kommentar om hela klassen med veteranhanarna. Han tyckte att det var den starkaste klassen hittills med mycket fina hanar som rörde sig väl.  

Björne avslutade sedan med att bli 6:a i bästa hane (dvs oplacerad...), och blev även utplockad för att gå in och tävla om bästa rörelser. 

Placeringen i klassen: 1:a Kittihof's Tamagotchi, 2:a Björne, 3:a Bräcke-Skog's Why-Not, 4:a Keestorpets Knockout.

Dagen fortsatte sedan med fina resultat för Flisan som blev BIM och fick sitt tredje CERT och därmed också sitt svenska Championat. Stort grattis!! :)

I gruppfinalen blev det bara in och ut för Inge. Men matte var jättestolt ändå! :)

Dagens resultat firades i slappisstil hemma i soffan med onyttigheter att äta. Tröttheten tog dock över och det blev till att gå och lägga sig tidigt. Nu ska jag och Inge sväva på moln i några dagar. :)

Återigen: Stort tack Anita och Jan för att jag fick följa med! 

Provsvar och vårkänslor

Vilket underbart väder det har varit idag! All växtlighet har börjat att explodera i alla möjliga nyanser av grönt, och fåglarna visslar som tokiga hela dagarna. Själv har jag passat på att fota mer vitsippsbilder. :) Slänger upp en hög av dem, och börjar med några på Thea. Först en med Theas luddskalle i fokus, och sen några där hon gör konstiga grimaser med munnen.Sötnos! <3

Stina var inte lika lätt att fota idag.. Hon löper, och börjar nu närma sig höglöpet vilket innebär att hon har annat att tänka på. Sista dagen hon fick vara lös i skogen kan jag ju säga! ;)

Sådär.. Nu får det räcka med bilder. Thea får avsluta med en grisbild (undrar hur många sådana jag har nu...).

Förresten, vi fick ett trevligt telefonsamtal idag! Provsvaret på det basblodprov vi tog på Thea i måndags visade inga konstigheter. Så hon har väl helt enkelt bara utvecklat sin förkärlek till vattenskålen ytterligare ett snäpp. Veterinären tyckte dock att vi skulle mäta hur mycket vatten hon får i sig på en dag.. Men det känns som en omöjlig uppgift. Det skulle ju innebära att vi hade blivit tvungna att dela på Thea och de andra vovvarna. Något som hade blivit lite krångligt. Just nu är det ändå uppdelat så det räcker och blir över, då Inge inte får vara med sin löpande mamma.