Glädjeämnen

I dessa svåra tider, med sorgen hängandes över en konstant, så finns det små saker som ger sådan glädje och värme. En stor del av min vardag fylls med kärlek från mina älskade hundar, och jag vet ärligt talat inte vad jag skulle göra utan dem. När sorgen och tröttheten är som värst så kan en svansviftning från en eller flera apsos smälta mattes hjärta. Dock finns det stunder då tröttheten tar över och livet med (ibland allt för många) hundar blir lite jobbigt. Tur är väl då att man vet att ljusa stunder och dagar kommer igen.

Andra glädjeämnen är de trevliga mail som trillat in den senaste tiden. Dels håller Gunillas nya husse oss uppdaterade med hur det går, och här är några korta rader ur ett av de senaste mailen:

"Gunilla är hur underbar som helst och vi uppskattar henne hela tiden. Hon är rolig, gosig och intelligent, precis som en Kees skall vara."

Gunilla har acklimatiserat sig väldigt bra, och det känns så otroligt bra att hon har fått såna underbara ägare! Här kommer några av alla bilder vi har fått:

Ute på en av alla mysiga promenader i skogen med sin nya husse, Bengt.

 Mysstund med matte Eva.

Söta Gunilla! Du är saknad, men vi vet att du har det alldeles underbart bra hos Bengt och Eva.

Har dessutom fått mail från Tindras (King Edward's Fia Filur) matte, där hon berättade om deras debut i rallylydnad. De har tävlat tre gånger och fått följande (absolut strålande) resultat:

Sävsjö 1 maj poäng: 95 

Borås 13 maj poäng: 99

Falkenberg 20 maj poäng: 95  

Jag kan bara gratulera till alla fantastiska resultat! Det är dessutom resultat som (för mig, och jag vet att även mamma hade samma åsikt) väger tyngre än de finaste utställningstitlarna. Det är resultat som talar om en duktig, lydig och glad hund! 

Fick även nya bilder på den lilla sötnosen:

Tindra tränar och tävlar även i agility.

 På rallylydnadsplanen med matte Lisa.

Söta Tindra!

Visst håller ni med, hon är ju hur söt som helst!

Begravning

Mamma hade sedan länge planerat hur hon ville ha det på sin begravning, och jag hoppas innerligt att det blev som önskat.
Här kommer bilder från begravningen som hölls i tisdags, den 5:e juni:

" Imagine" och "Hallelujah" spelades i originalversion efter mammas önskemål.

Mamma ville att begravningen skulle äga rum i Stockslycke kyrka. En liten mysig kyrka som överraskar när man kliver in genom dörrarna. Så ljus och varm.

 Mamma ville egentligen ha den mest enkla och billiga kistan, hon skojade innan sin död om att vi skulle begrava henne i en IKEA-garderob. Dock tyckte begravningsentreprenören att vår underbara mamma skulle få en finare kista och gav oss den här för i princip samma pris. En så gullig gest kan man inte tacka nej till.

 Alla handblommor täckte hela kistan efter avskedet. Våra kära valpköpare, Gerd och Taina, hade dessutom keespäls i sina buketter, vilket gav mig en varm känsla inombords för jag vet att det var helt i mammas smak.

Mamma hade bestämt att kistdekorationen skulle vara gjord av röda och vita blommor.

 Ett vackert hjärta från mammas mamma.

 Vackra regndroppar hade dekorerat alla blommorna där de låg på kyrkogården.

 Några av alla hälsningar till mamma.

 Alla blommor samlade på kyrkogården.

 Lisa, Linda och jag.
Klädsel var något mamma hade önskemål om också. Färgglatt, och gärna rött. Framförallt ville hon inte att man skulle klä sig i sorgeklädsel, om det inte var så att man personligen gillade det. Vi i familjen hade alla rött på oss i alla fall.

Jag vill tacka alla som visat sitt stöd och deltagande i och med mammas bortgång, och alla de som kom på begravningen.

Vill dessutom tacka min mamma som genom sina önskemål om hur hon ville ha det hjälpte mig och mina systrar i vårt sorgearbete. Vi planerade hela begravningen med mammas önskningar som utgångspunkt. I och med att hon redan sagt och skrivit ner allt, så behövde vi inte fundera så mycket. Det underlättade så enormt, och på något vis kändes det som att mamma var med oss under alla förberedelser. Hon fick bestämma in i det sista, något som vi alla borde fundera på.

Vila i frid

Mamma, älskade mamma. Vi visste att dagen skulle komma, men ändå värker våra hjärtan av sorg. Ingenting är sig längre likt, och du fattas oss så oerhört mycket att ord inte räcker till.
Vi har nu varit saknat dig i över två veckor. Vi har firat din sextioårsdag utan dig. Vi har gråtit floder över din bortgång, och tårarna kommer fortsätta att rinna en lång tid framöver.

Sorgen och ångesten över att du är borta blandas ändå med glädjande och värmande minnen från en tid utan sjukdom och smärta.
Ibland är det dock svårt att blicka tillbaka. Fem och ett halvt år i cancerns skugga har gjort det svårt att minnas hur det var att leva utan skräcken att mista dig.
Nu är du dock fri från all smärta, och jag hoppas att du kände vår kärlek och närhet när du tog ditt sista andetag.

Hur ska livet bli utan dig?

Mamma, vila i frid.
1952-05-28 - 2012-05-15