På en av promenaderna idag mötte vi två damer och en herre som gick i sällskap. De ojade och åh:ade när de fick syn på min samling hundar. Tisslade och tasslade lite sinsemellan, och frågade sedan när de närmat sig:"Vad är det för blandning i dem? För det är ju inga Shih Tzus". Jag tror inte att de fattade vad Lhasa Apsos var eller att mina hundar faktiskt var renrasiga. För de fortsatte att konstatera att trots likheten så var de trots allt inga Shih Tzus. Jag orkade inte förklara för dem utan fortsatte vidare med mina (vad andra väldigt ofta misstar för havanaiser eller blandras-) hundar.
Ibland tror jag dock att det finns lite retrieverblod i Judit. Hon blir till exempel alldeles desperat om hon inte hittar nåt hon kan bära på när hon är glad. Oftast blir det någon av alla hennes favoritleksaker som får ta plats i munnen, men det händer även att en sko eller toffla blir upplockad och omkringburen. Då får man sedan gå på skattjakt för att hitta sina skor när man ska ut...
En till sak som styrker min tro på att retrieverblod rinner i Judits ådror, är att hon älskar att bada. Något som mina andra Apsos aldrig gjort. De kan på sin höjd doppa tassarna, för att sedan bli alldeles tokiga och springa runt, runt i ett galet Apso-ryck på det torra. Men vad vet jag? Kanske är det egentligen Judit som är den normala och riktiga apson?
Nedan ses Judit när hon försökte övertala mig att hon skulle få bada i fontänen i Nolhaga. Jag tyckte inte det var en särskilt bra idé vid just det tillfället, då vi hade en bit kvar att gå på promenaden... ;-)