Det började när han var en sån där liten söt bebisgroda och skulle motvilligt tvingas att kissa ute. Inget mera tidningspapper för herrn (och herrns syster). Som många vet är apsos lite bestämda på vissa punkter. Har det en gång varit på ett sätt så går det inte riktigt att ändra på det hux-flux! Är man dessutom valp och inte vet bättre än att kisse inne, så blir livet genast något komplicerat...
Han fick snabbt smeknamnet "Pisse-Nisse", vilket särskilt mamma utnyttjade flitigt. Hon var redan från början anti att kalla honom för Inge. "Du kan ju inte ha en Inga och en Inge!" har hon klagat från start. Att hans rumsrenhet dröjde lite längre än vad det gör för vanliga valpar bidrog till det nya namnet. Jag fortsatte dock att kalla honom Inge, vilket han lystrar till alldeles jättebra! Han kan till och med skilja på sitt och sin systers namn. Det ni! Men människor är dock inte alltid lika duktiga på att höra rätt ;) Inge blir Inga i någon annans öron, och vice versa.. Antar att detta har bidragit (tillsammans med mamma "hjärntvättning") till att jag, omedvetet från början, har övergått till att använda Inges mellannamn vid tilltal och när jag pratar om honom. I skrift har det dock alltid varit Inge, vilket jag nog kommer fortsätta med. Ville bara klargöra för folk vem som är Nisse om någon skulle undra. ;)
Inge, a k a Nisse, med favoritsysselsättningen "välta-böka-stöka-med-närmaste-skål-så-att-det-låter-så-mycket-som-möjligt!"
