År 2011 är förbi och eftersom dagboken känns minst sagt fjuttigt uppdaterad de senaste månaderna tänkte jag göra ett inlägg med bilder och lite kort text från det gångna året.
Vi börjar naturligtvis med
januari månad då vår J-kull var en månad gammal och började upptäcka världen utanför valplådan. Här är de exakt 4 veckor gamla, samlade alla tre för en gruppbild i min famn:
Från vänster: Jördis, Judit och Jöran
Valparna växte så det knakade och vipps var de stora nog att skaffa sig egna mattar och hussar. Februari avslutades med att Jördis blev den första av valparna att lämna oss för att bege sig till sitt nya hem, och det bestämdes att den lilla svarta juvelen skulle få stanna kvar i Alingsås med oss.
Juvelen Judit
Jöran blev kvar nästan en månad längre än sin storasyster, men i slutet av mars kom hans husse och matte ända från Stockholm för att plocka upp sin lilla ulltuss som nu istället har det fina namnet Melker.
April segade sakta på och jag minns ärligt talat inte mycket vad som hände under den månaden. Mammas sjukdom gjorde sig nog påmind vid flera tillfällen och det blev säkert ett antal sjukhusbesök. Det är dock svårt att minnas när alla dessa tillfällen inträffade.
Första utställningen för två av valparna blev av i maj. Jördis och Judit ställdes på SvKTRs utställning i Vårgårda. Jördis drog det längsta stråt av systrarna och blev 2:a i sin klass med HP. Judit hamnade på fjärde plats med HP. Dagen efter var det däremot dags för Judit att glänsa då hon slog till med att bli BIR- & BIS-valp på Lhasa Apsoklubbens utställning under domare Wendy Cain (världskänd Apso-uppfödare med kennelnamnet Kutani).
Judit BIR-valp på LAKs utställning i Vårgårda
Månaden avslutades med en till utställning för Judits del, nämligen västra kennelklubbens årliga valp- och veteranutställning. Judit skötte sig bra i blåsten och hämtade hem ytterligare en BIR-valprosett.
Judit på årets blåsigaste utställning
Juni blev ytterligare en månad fylld med sjukdom. Mamma tillbringade större delen av månaden på Sahlgrenska och resten av familjen hemma med stor oro över vad som skulle hända härnäst. På grund av all oro och lite tid till pälsvård bestämde jag mig för att Stina gjort sitt i utställningsvärlden och tog fram saxen. Resultatet blev en korthårig och glad Stina:
I Juli debuterade Pascal (King Edward's Energiske Esbjörn) på utställning i Borås och vi passade även på att ställa Gunilla för skoj skull. Det var jätteroligt att vistas vid Keesringen igen, och extra kul då det var en hel del anmälda!
Resultatmässigt gick det sådär. Domaren var inte snål med att dela ut "very good" och de som fick excellent var nog mäkta stolta (däribland jag med Gunilla). Pascal fick dock nöja sig med det förstnämnda, vilket inte gjorde nåt på det stora hela då jag var jättestolt över hans uppförande! På bara ett fåtal träningstillfällen har han lärt sig hur en riktig utställningshund beter sig i en fyrkantig ring. Han stod och gick som om han inte gjort annat än varit på hundutställningar. Det är då det är roligt att ställa hund, när man får en nybörjare i snöret som gör precis det man vill och lite till!
Pascal med full uppmärksamhet på köttbullarna i kavajfickan
Gunilla uppförde sig också riktigt duktigt!
Månaden fylldes även med hundkalas, då Björne fyllde hela 10 år den 18:e! Vi har dessutom tre till som firar sina födelsedagar denna månad; Inga och Inge den 2:a juli och Stina den 22:a. Vi slog till med ett stort kalas på Björnes stora dag och bjöd alla vovvar på tårta.
Stina ville som vanligt roffa åt sig allt det goda!
Mitt och Ulfs årliga återkommande semestertillhåll är underbara Gotland, och detta år var det första gången vi tog med oss hund till ön - närmare bestämt tre stycken; Stina, Inga och Inge (a.k.a Nisse). I början av
augusti begav vi oss iväg för att stanna drygt en vecka i paradiset. Sorgligt nog går tiden alldeles för fort när man njuter av denna underbara ö, och vipps var det dags att återvända hem. Redan på båten över till fastlandet började vi planera för nästa års resa, och självklart ska vi även då ha hund med oss - men kanske inte fullt så många ;)
Ulf och hundarna njuter av det vackra vädret på Gotland.
September minns jag inte så mycket av... Om man kollar bland alla foton på datorn så användes kameran endast för att fota lite vardagsbilder på hundarna och för att föreviga Inge/Nisse i full päls:
Oktober inleddes med officiell utställningsdebut för Judit på "Tibethund" - en årlig utställning för raserna Tibetansk Terrier, Lhasa Apso, Tibetansk Mastiff, Shih tzu och Tibetansk spaniel.
Min lilla svarta juvel skötte sig ganska bra, det var första gången på en inomhusutställning för henne och hon kände nog av mina nerver vilket gjorde henne lite osäker på vad som skulle hända härnäst. Hon var ensam i juniorklassen och fick excellent med CK. Kritiken löd:
"Utmärkt typ och helhet. Vackert huvud. Välformade ögon. Utmärkt haka. Tillräcklig hals. Stark rygg. Utmärkt vinklar runtom. För åldern tillräckligt förbröst och bröstkorg. Rör sig med bra steg från sidan. Mycket lovande juniortik"
I tävlan om bästa tik ville hon inte mer och tog inte upp svansen ordentligt, trots det blev hon utplockad till en av de fem bästa bland 8 tikar som tilldelats CK. Domaren tackade dock av oss efter ytterligare en chans att få upp svansen på henne, så hon slutade oplacerad men med ett reserv-CERT. När vi sedan skulle gå in och tävla om bästa junior (hon var visserligen ensam om att få CK bland juniorerna, så hon blev automatiskt BIR-junior) hade hon både svansen och humöret på topp, vilket domaren lite besviken kommenterade: "Om hon hade gått sådär hade hon ju fått certet...!"
I tävlan om BIS-junior hade hon också svansen uppe, och trots att vi åkte hem med ett reserv-cert så var jag glad och stolt över att hon faktiskt uppförde sig tillslut. Dessutom fick vi i alla fall två stora fina rosetter: BIR- & BIS 3-junior :)
Även om månaden började bra så kunde den inte sluta på ett sämre vis.. Vår älskade lilla Thea fick lämna oss, och saknaden och sorgen blev total. Det var så vi inledde
november - med sorg i våra hjärtan.. Resten av månaden handlade nog mest om att försöka förstå att inte Thea var med oss längre. Tur är väl att man har andra små fyrbeningar att ägna sig åt, annars hade det nog blivit så mycket svårare att komma över sorgen.
Inga (balanserande på fåtöljens ryggstöd) och Stina efter att ha spanat på grannkatten som befann sig utanför fönstret.
December gick naturligtvis i julens tecken, och vi gjorde allt vi kunde för att få till rätt julstämning. Att snön bara kom i små mängder som dessutom försvann med en gång hjälpte inte till.. Det var riktigt svårt att skaka av sig den ruskiga hösten som hängde kvar (och fortfarande gör!). Vi lyckades dock få till en riktigt trevlig jul och nyår med massa god mat och mys med familj och vovvar! Mamma fick en förstoring av ett foto på Thea i julklapp av mig, hundarna och Ulf, som nu hänger på vardagsrumsväggen hemma hos henne. När man är där kan man nästan känna Theas närvaro genom bilden och hennes milda och kloka blick;
Hoppas att Er jul varit lika mysig som vårat. Nu ser vi fram emot detta nya år och vad det kan innehålla för spännande aktiviteter och händelser.
