Vila i frid

Mamma, älskade mamma. Vi visste att dagen skulle komma, men ändå värker våra hjärtan av sorg. Ingenting är sig längre likt, och du fattas oss så oerhört mycket att ord inte räcker till.
Vi har nu varit saknat dig i över två veckor. Vi har firat din sextioårsdag utan dig. Vi har gråtit floder över din bortgång, och tårarna kommer fortsätta att rinna en lång tid framöver.

Sorgen och ångesten över att du är borta blandas ändå med glädjande och värmande minnen från en tid utan sjukdom och smärta.
Ibland är det dock svårt att blicka tillbaka. Fem och ett halvt år i cancerns skugga har gjort det svårt att minnas hur det var att leva utan skräcken att mista dig.
Nu är du dock fri från all smärta, och jag hoppas att du kände vår kärlek och närhet när du tog ditt sista andetag.

Hur ska livet bli utan dig?

Mamma, vila i frid.
1952-05-28 - 2012-05-15