
Jag hann även förbarma mig över Thea och Gunilla, och tog med dem på en liten kort promenad. Mamma har nämligen ramlat, och förmodligen brutit en eller två tår på ena foten, och kan därför inte gå särskilt långa sträckor åt gången. De som känner våran lilla Nilla vet att hon har ganska mycket energi i sin håriga lilla kropp, och behöver därför få utlopp för detta lite då och då.
Thea uppskattade också att få röra på sig såklart, men på ett lite mer sansat sätt. Hon hittade dock, till sin stora lycka, en isfläck som hon genast började åla omkring på. Detta är fullkomligt normalt när man är en Thea. Det är helt enkelt sånt man gör med isfläckar. Åla, och samtidigt skälla av iskall lycka! Det har hon gjort varje isig vinter i hela sitt liv. Om isfläcken dessutom befinner sig i en slänt eller backe, kan man ta sats och åka med huvudet före, på sidan eller allra helst på rygg, nerför backen så fort som möjligt! Självklart skällandes av lycka även då.

Efter promenaden blev det kloklippning på de båda Keesarna, och Gunilla tömde sina analsäckar mitt i som vanligt.. Så nu luktar hon mumma... Eller inte... Tur att man bara kunde gå därifrån, och bege sig hemåt igen, för att lämna mamma med lukten.

Nu sitter jag, uppenbarligen, framför datorn alldeles för sent igen. Går igenom några bilder jag tog på Stina innan jag pinnade upp till mamma. Ville tagit "sussabilder" (hennes favorittrick är "sussa", vilket betyder att hon ska lägga sig ner med hakan i backen) på Stina igår när det var så fint väder, men hon vägrade totalt att ens lyssna på mina kommandon. Så det blev nya, mer lyckade försök idag istället:
Mattes älskling!
Sned bakgrund.. Men vad gör det när man har världens sötaste tryne på bild?




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar