Hunger, eller snarare sug, mitt i natten. Har inte ätit grahamsgröt på flera år, och senast jag åt det gick det nog under namnet kanel-socker-gröt. Det var i alla fall vad jag och min lillasyster kallade det när vi ville att mamma skulle ufodra oss med denna underbart goda gröt. Ljuva barndomsminnen ploppar upp medan jag känner doften av kanelen över den varma gröten. En bit av min bardom, och på något vis en bit av mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar