Länge sedan..

.. jag skrev någonting nu. Det beror på att jag varit bortrest i tre veckor, och kom hem först förra veckan. Jag och Stina tog oss nämligen en liten tripp upp till exotiska Stålbåga, då min lilla fröken började löpa. Iaf som vi trodde, men det visade sig att det bara var ett litet förlöp.. Men det visste vi inte när Anna plockade upp oss i bilen och tog med oss hem till henne, när hon ändå var nere och hälsade på goda vänner.
Dagarna gick men Stina verkade aldrig gå upp i höglöp. Vi blev kvar och ockuperade vardagsrummet på tok för länge. Jag och Stina trivdes dock alldeles utmärkt, och hade jättetrevligt! Väldigt roligt att få lära känna Anna, Pedro och Shady.

Tillslut blev det iaf två riktigt bra parningar, och jösses vilken duktig kille Pedro är! Han visste precis när det var dags att sätta in sin stöt. Precis så duktig som en hanhund ska vara. När det gällde blev han som ombytt och ville bara in till Stina hela tiden.
Några dagar innan hade jag och Anna åkt in till veterinären för att ta blodprov på Stina, mest för att se om hon verkligen skulle komma upp i ett ordentligt höglöp eller ej. Svar från vet. två dagar senare, och vi fick reda på att de bästa dagarna skulle bli till helgen. Det visste ju redan Pedro, och parningarna blev mycket riktigt lördag och söndag. Nu är det bara en lång väntan kvar för att se vad det blir. En riktigt spännande väntan.

Det blev en del kort tagna under vistelsen uppe hos Anna. Så nu kommer en hel del av den varan:

Tjusiga Pedro.

Typiskt apso-uttryck, eller hur!

Spanar efter mattes godis.

Ett lite rufsigare kort av den söta pojken.

Mycket päls är det på den lilla kroppen.

Fullt ös!

Stina kan också sätta fart på sina små ben. Hon får dock inte lika mkt fart på pälsen, då det inte finns lika mkt av sånt på henne som på Pedro

Har inte Shady en extremt söt nos?

Shady älskar pinnar!

Jag och Stina hade rena lyxsemestern uppe i Stålbåga! God mat, extremt fint väder, väldigt trevligt sällskap och boende och dessutom fick vi se en massa fina ställen runt om där de bor. En av dagarna överraskade Anna och hennes vän och granne, Mats, oss genom att åka till Stockholm (jag är en sån där konstig sak som bara varit på genomfart eller på hundutställning i Sthlm, och aldrig riktigt sett själva staden ), där vi åt god mat och de visade mig runt. Väldigt trevligt! Dessvärre hade jag veckan tidigare tappat kameran i golvet och naturligtvis gick vårat enda objektiv sönder. Som tur var hade Mats ett objektiv till sin analoga Canon som jag fick lov att låna. Tack snälla Mats!

Här kommer några bilder tagna på Stina och Pedro i sthlm, alldeles i närheten av Kungens slott - tjusigt värre

Visst passar det med en Lhasa Apsos i den här miljön?

Eller varför inte två! Mats kom med förslaget att sätta upp Stina och Pedro för att få till ett tufft kort. Självklart genomförda Anna och jag idén, och visst blev det ganska häftigt med de små hårbollarna där uppe?

Stina tyckte det var en helt okej plats att sitta och spana på.

Jag, Stina och Pedro fotade av Mats vid en annan utflykt.

Det finns väldigt mycket mer att skriva om, men då skulle det bli en hel roman som ingen skulle orka läsa. Jag och Stina har iaf haft det superduper trevligt, och vill tacka Anna så hemskt mycket för dessa tre veckor! Vi kommer gärna tillbaka

/ Sofia

Promenad

Här är lite bilder från dagens skogspromenad med alla vovvarna (eller nja, Björne var inte med då hans matte var hemma idag igen).

Thea poserar uppe på en sten i hopp om att få en godis eller två.

Söta Thea har blivit jättegrå om nosen på gamla dar.

Stina och Thea

Overalltjejerna Olga och Stina. Skönt att slippa snöbollar i pälsen.

Stina sitter vackert.

Det blev lite fler bilder än de här. Närmare bestämt 202 stycken.. Men jag tror inte att det finns någon som orkar titta på alla. Någon enstaka bild kanske dyker upp i galleriet istället, för där behövs det uppdateras. Men det får bli en annan dag.

Ha det så gott!

/ Sofia

Vinter?

Man trodde att våren var på väg hit, men blir istället överraskad av snöoväder. När jag vaknade på morgonen och tittade ut genom fönstret var jag tvungen att stanna till lite och nästan gnugga ögonen för att se om jag verkligen sett rätt. "SNÖ?!" Visserligen hade jag läst i tidningen dagen innan att det skulle snöa i veckan, men så här mycket hade jag aldrig trott. Jaja, inget man kan göra något åt ändå. Hundarna blev iaf överlyckliga när de upptäckte den kalla snön på baksidan. Rusade omkring och lekte med varandra, och ville nog helst inte komma in på hela dagen.

När jag sedan skulle gå och hämta Björne hemma hos Linda tog jag med kamera och Gunilla för en liten promenad. Linda var dock hemma idag, men Björne fick följa med ändå. Han och hans dotter rusade omkring i skogen och var så glada och fulla i bus att de inte riktigt visste vart de skulle springa. Blev mest hit och dit, och fram och tillbaka nästan på en och samma gång. Liiite svårt att få dem att fastna på bild. Tillslut lugnade de ner sig en smula, och vi stannade till för att vila lite.

Björne hade inte ens tid att skaka av sig snön som täckte hela honom.

Gunilla tar sig en vilopaus och lapar lite snö.

Snönos.

Här tar Björne en kort paus innan han sätter fart igen.

De båda hade förmodligen kunnat vara ute flera timmar till. Men jag frös som bara den, och kände att en och en halv timme räckte i detta vädret. Det var jättekallt! Eller så var det kanske bara jag som var för dåligt klädd..

/ Sofia

Söndag

Idag skulle jag och mamma åka till Katarina (Bergareds kennel) tillsammans med Gunilla. Tyvärr blev mamma sjuk och var tvungen att stanna hemma för att vila. Jag blev iaf hämtad av Gunilla och vi for till Tollered för att bl.a. klappa på valpar. En hane och en tik 6 veckor gamla. Oj, vad söta de var! Det har Jacko och Lotten gjort bra.
Förövrigt är de här valparna halvsyskon med vår F-kull.

Som valpar för det mesta gör när de får besök sov de igenom den stunden vi var där. De hade varit ute och sprungit på baksidan i det fina vädret innan vi kom. Förståeligt att de var trötta då. Därav blev det inte så många bilder på de två små sötnosarna. De vaknade till vid ett tillfälle och hälsade glatt med en massa pussar och svansviftningar. Men sedan blev det sovdags igen. Så är det när man är liten bebis. Pojken vaknade när vi kom dit, och spatserade ut för att hälsa på oss. Då hann jag få honom på bild iaf.

Klicka för att se större:

Hanen.

"Hur får man fart på den här saken??"

Sömnig liten flicka. Söt som socker

Tack Katarina för "valptitten"! Och tack Gunilla för skjutsen!

Väl hemma igen gick jag och Stina ner till sjön i det fina vädret och jag passade på att ta med kameran. Vi njöt båda två av solen och satt nere på Ekudden och myste. Fast Stina satt inte så mycket förståss, hon sprang mest omkring och gjorde ett och ett annat "Lhasa-ryck".

"Klara, färdiga, GÅ!" Stina i starten av ett Lhasa-ryck.

Här kommer fröken Stina i full fart, med målet att tigga godis från hennes matte.

Lite stilla kan man vara om matte ber om det. Särskilt om man får göra lite trix i utbyte mot en godis. Här ses Stina göra favorit trixet "sussa". Hon ska lägga ner hakan i marken och helst ligga kvar så en stund. Det tycker hon är jätteroligt!

En riktigt trevlig dag blev det, med massa gosiga hundar och underbart väder!

/ Sofia

Besök

Idag fick vi fint besök i form av Gunilla. Hon hade med sig sin luddiga 5 månaders valp Nella (Legun's Pimpinella), som är efter Dungens Born To Be Wild och Björne-dottern Legun's Kismet Kayley. En mycket söt och trevlig tjej, som bestämt intog vårat hem. Hon fick träffa morfar Björne och fattade genast tycke för honom. Det är inte många hundar som förstår sig på Björnes "språk" och lekinviter (han är väldigt speciell ), men Nella såg inga problem i att sätta igång honom i vilda lekar. Lite väl häftigt blev det nog, för Björne blir helt överlycklig när någon väl vill leka med honom, så lilla Nella råkade kissa på sig lite.. Men det struntade hon i och fortsatte att slänga tassar i huvudet på sin morfar.

Som alltid blir det mycket prat och tjat när vi umgås med likasinnade personer, särskilt när de heter Gunilla. Rätt som det var hade klockan tickat iväg alldeles tokigt mycket, och det var dags att säga adjö. Björne försökte övertala Gunilla om att han faktiskt skulle passa mycket bra hemma hos henne tillsammans med sin dotter och dotterdotter. Men av någon konstig anledning ville hon inte ha med honom hem.

Jag tog några kort på busungen, vilket inte var det lättaste. Klicka på bilderna för att se större:

Nella var en riktig piggelin, som inte alls hade tid att stå still särskilt länge. Det ska man inte heller göra när man är en liten valpis. Dock kan det underlätta när man försöker ta uppställda kort.

Det här var det enda kort där hon stod bra och visade hur fin hon är. Fast hon råkade hamna i skugga. Men det bestämde vi oss för att det inte gjorde så mycket, och nöjde oss med det slutliga resultatet av fotosessionen.

Tack för en trevlig dag Gunilla och Nella! Vi ses ju snart igen.

/ Sofia