Nu har det inte blivit skrivet här på ett tag igen.. Har fått klagomål från ett visst "moster-håll", som gång på gång påpekar hur lite innehåll vår dagbok har. Får väl hålla med henne om att en dagbok ska skrivas i. Lite oftare än vad jag gör. 
Nu har jag iaf något väldigt viktigt och roligt att skriva och berätta om. Vår älskade Thea fyllde idag jämnt, och det skulle naturligtvis firas!
Torsdag kväll planerades det för en liten hundfest (visst är vi löjliga? 
), och vi bestämde oss för att bjuda hit de två utflyttade vovvsingarna, Björne och Olga (Olga har, för er som inte vet, flyttat med sin matte Lisa till egen lägenhet), på kalas med tårta.
Medan mamma var på jobbet, fixade jag och Lisa med allt som ska fixas när det ska kalasas för tioåringar. Jag gjorde tårta och Lisa slog in de presenter som hade inhandlats tidigare. Sedan var det bara partyhattar och ljus som fattades.
När mamma sedan kom hem, och hundarna äntligen fick placera sig vid matbordet, såg de något förvånade ut när tårtan ställdes fram och de faktiskt fick sitta kvar. 
De var såpass distraherade av dofterna från bordet att de hade hattarna kvar på sina luddiga huvuden under hela kalaset.
Efter en stund av väntan på att bli serverade, tröttnade de tillslut och bestämde sig för att helt enkelt ta för sig själva. Jag vet inte riktigt vem det var som satte igång tjuvstarten, men antagligen Olga, Gunilla eller Thea. Efter att någon av dem norpade åt sig av tårtan gick det iaf inte att stoppa de andra. Mamma som hade planerat att dela upp tårtan på fem lika delar, fick det nu lite svårt. Det var bara att ge upp och se på när de små bortskämda fyrbeningarna slukade tårtan under några ynka sekunder. Tror inte att de hann känna någon smak faktiskt. 
Att försöka få Thea intresserad av några presenter efter allt tårtätande var lite svårt. Hon ville nog hellre städa smulor, och vänta på en eventuell fortsättning på ätandet. Vi fick istället tillkalla Björne, som älskar att hjälpa till med allt tänkbart man kan ta tag i med munnen, bara han blir kommenderad "av".
Sedan var det dags för de tre små bebisarna att få något att mumsa på för sig själva, utan att några vuxna vovvar snor det goda. De fick dock nöja sig med varsinn morotsbit..
Kalaset avslutades, och vi kunde nu konstatera att den lilla uppfostran våra hundar ändå haft, var nu som bortblåst efter denna festmåltid ståendes uppe på matbordet. 
Men vad gör man inte för att fira sina tioåringar? Särskilt när de heter Thea! 
Thea spanar in tårtan.
Alla samlade för att kalasa.
Gunilla, Olga, Thea och Björne.
Stina tycker att hon placerats orättvist långt bort från den goda tårtan.
"Är det sant? Är den till oss?!"
Gunilla hugger in!
Ett gäng mumsande hundar.
Ior med en bit morot.
Tänk att det redan gått tio år sedan den där luddbollen kom in i vårat liv..
Älskade Thea, GRATTIS på din födelsedag!
/ Sofia
Men mamma får hålla mig informerad om deras framsteg och dokumentera allt i bilder. 
