Vi hade i alla fall (ganska) tur med vädret

Usch och fy för att vara sjuk. Ännu mer usch och fy när man blir sjuk på ett sätt som man inte varit med om tidigare. Då blir man lite lätt konfunderad.
Helgen började med huvudvärk, frossa och feber. Lugnades ner med hjälp av Alvedon för att kunna göra i ordning Judit inför utställningen i Vänersborg på söndagen. Skulle jag nog inte gjort, för det resulterade "bara" i ett reserv cert och ett reserv cacib, och jag ansträngde mig nog lite för mycket för jag kom hem med högre feber och dagarna efteråt har bara varit pest. Illamående och konstig smärta i benen. Kunde lika gärna stannat hemma, eller snarare - borde stannat hemma och lyssnat på kroppen. Nåja, det går väl över! Slutgnällt! ;)

Lilla Judit fick som sagt inget riktigt cert eller cacib, och vi får fortsätta jaga tills hon får sitt sista certifikat. Hon slog i alla fall två skitsnygga champions och blev tvåa bästa tik. Hon var väldigt påverkad av värmen denna gång (stekhett när vi skulle in, men senare på dagen kom regnet och åskan), och tyckte inte det var riktigt lika kul som sist, men nu blir det en liten paus inför nästa "jakt". :P

Juvelen på Tånga

Trots att det gått två dagar så är jag fortfarande trött efter helgens två utställningar på Tånga Hed i Vårgårda. Har knappt fått något vettigt gjort sedan dess, eller ja... Idag tog jag tag i en himla massa tvätt av både kläder, hundhanddukar och hundfiltar. Det gjorde ju inte att jag blev direkt piggare kan man lugnt säga.

Här kommer några bilder från helgen (Lisa, som snällt följde med bägge dagar, fotade en hel del med min kamera som tur var):

 På lördagen, när SvKTR hade sin utställning, fick vi finbesök i tältet. Inez (BISS King Edward's Ingenious Inez) med sin husse och matte kom för att titta på utställningen. Jättetrevligt!

 Judit var på ovanligt bra "show-humör" (lite väl glad på bilden till höger kanske) och tilldelades excellent, blev trea i klassen och fick CK.

Delar av bästa tikklassen innan placering. Där tog det slut för Judits del.

 Inez visar tydligt vilka som är hennes familj. En riktig liten matte- och hussegris. Här ligger hon i skuggan under sin husses stol. Sötnosen.

På söndagen var det dags för Lhasa Apsoklubbens inofficiella utställning, och Lisa sprang även denna dag omkring med min kamera - Tack för hjälpen Lisa!

 Ställde naturligtvis Judit även denna dag, och hon skötte sig lika bra som dagen innan.

Min lilla älskade Juvel!

Denna dag hade vi en annan hejarklack i form av Ulfs föräldrar och allas våran Jordnära Jördis.

 Resultatet för Judit blev ungefär detsamma som dagen innan, fast denna gång tvåa i klassen med HP och oplacerad i bästa tikklassen.

 Bättre gick det väl för mig då. Bästa handler avslutades dagen med lite otippat.

Skitig hund på skitig tågstation på väg till skitig stad

Jag och Judit väntar på tåget som ska ta oss till Göteborg och kursen vi (jag) har anmält oss till. Typ en kurs för hundar som inte gått någon valpkurs. Spännande :-)

Björnen sover...

Igår fick världens bästa Björne somna in. 11 år och 10 månader gammal. Hans kropp orkade inte mer, och hans matte, tillika min syster Linda, fattade det tuffa beslutet att ta farväl av sin älskade Björn. Hon och hennes familjs första riktigt egna hund. Och vilken hund han var! Jag har suttit länge och försökt komma på hur jag ska förklara vilken stor personlighet denna hund besatt, men det går inte att uttrycka med enbart ord.
Det kommer ta lång tid att bearbeta sorgen efter honom, och för Linda och hennes familj återstår bara ett stort tomrum efter deras älskade hund.

Björne, du är smärtsamt saknad.

Kisskastning...?

Så här ser det ut på gatan utanför. Jag förstår ingenting och är en aning konfunderad. Vad menas med "maskros och kiss kastning"? Ska jag bli rädd?  Jag har ingen aning,  men jag får väl erkänna att jag är en aning nyfiken och nästan hoppas på att få se en skymt av aktiviteten. 

  

Charmig men rufsig

För en vecka sedan var jag i Floda och passade två hundar, varav den ena jag är skyldig till. Lilla Jordnära Jördis och hennes ena Schappendoeskompis Nova närmare bestämt.

Satte upp nya tofsar på fröken Jördis för att ta några fina huvudbilder, men...

 ...det finns nog ingen annan som kan sabba en frisyr lika snabbt som den här rufsen.

Väldigt rufsig, och väldigt nöjd.

Nova satt i princip hela dagen och längtade efter husse och matte.

Årsdagen

Igår var det ett år sedan mamma gick bort. Det känns så oerhört konstigt och saknaden är lika stor nu som då. Jag har dock lärt mig att hantera sorgen och minnas mamma med glädje och kärlek.
Jag, tillsammans med Lisa, Linda och mina syskonbarn besökte minneslunden med varsin bukett med vitsippor. Tyvärr var vi tvungna att skynda oss lite, då jag hade ett möte senare på dagen, men vi tar nog ett besök där snart igen. Det är en underbart vacker begravningsplats.

 Mamma, vi älskar dig!